Sommarmiddagar, I like!

På sommaren så känns det alltid så mycket enklare att ha middagar och gå bort på middagar. Jag menar, när under vinterhalvåret orkar man med tre-fyra middagar under en vecka? 🙂

Vi började i tisdags hos Westlings, de har precis byggt en pool så barnen badade dessutom. De bjöd på fisksoppa, jättegott! Vi satt ute länge, länge, ända tills dess att myggen blev väl ihärdiga men å andra sidan så var det då ändå läge att gå hem. Vi har kvar dubbelvagnen så Ernst och Folke fick sova i den hela vägen hem… (typ 3 km). När man bor på landet så är man inte bortskämd med att kunna gå hem, men det ÄR mörkt måste jag ändå understryka.

Ernst in aktion...
Ernst in aktion...
Vänta på mig!
Vänta på mig!
Jag och de sovande barnen.
Jag och de sovande barnen.
I onsdags kom familjen Höglund till oss på pizzakväll, vi har inga mygg men FLUGOR till förbannelse så maten låg under servetter 🙂 . Däremot så var det ytterligare en kväll då man kunde sitta ute, det är sommar för mig!
Pizzan i ugnen...

Pizzan i ugnen…

Pizza på Piazza Ceder
Pizza på Piazza Ceder
Fina Eva med min Stina
Fina Eva med min Stina

Igår kväll var vi hos familjen Silfverswärd, också en härlig kväll. Dock regnade det men de hade tak över uteplatsen så även igår satt vi ute till sen kväll. Emma är en fantastisk kvinna med 1000 idéer som hon dessutom genomför. En riktig ”doer”! Kolla gärna in hennes/deras hemsida http://www.sandviksherrgard.se/ där finns allt ifrån uthyrning av utklädningskläder till ordnande av bröllopsfester och andra kalas.

I morgon blir den sista middagen denna veckan, släktmiddag, då jag i morgon eller om sådär 31 minuter fyller 40 år. Hua, det känns nervöst på något sätt. Men vad kommer att bli annorlunda förutom att jag är närmre 50 än 30…?!? Jodå så att! Folke sa dock -”mamma, du kommer ALDRIG bli en gammal mamma!”. Goaste prinsen!

Och som Karin Boye så klokt en gång skrev:

Bryt upp, bryt upp den nya dagen gryr oändligt är vårt stora äventyr!

God natt önskar Karin 39 år !

En helg i juli…

Det känns ytligt att skriva om tyger, besök, föräldrakooperativ och rymmande grisar när det fruktansvärda av fruktansvärt har hänt i Norge. Att en människa kan ställa till med en sådan massaker och försvara det med att, han var tvungen? Det är så sjukt och det gör så ont i mitt hjärta att se alla dessa sörjande människor och att så många människor har förlorat en son, dotter, kusin, vän, barnbarn, granne, systerdotter, brorsson, syskonbarn, klasskamrat. Ja, listan kan göras hur lång som helst. All kärlek till dem!

1993-94 var jag i Mill Valley, San Fransisco och var au-pair i en familj. Denna familj har jag, roligt nog, fortfarande kontakt med. Mycket tack vare att mamman Karin varje år kommer till Sverige, i år var det första gången som hon kom utan barnen som nu har blivit 22 och 19 år (hur det nu gick till…).

Min au-pair mamma Karin
Min au-pair mamma Karin

Hur som helst så var jag och barnen och besökte henne i hennes sommarhus i Härryda, det var så roligt att ses, att vi dessutom passade på att åka till Ljungbergs textil i Floda gjorde ju inte saken sämre. Jag köpte tyg till nya gardiner i vår hall, har länge varit på gång att köpa nytt tyg dit men av olika anledningar så har det inte blivit så. Tyget blev Stig Lindbergs ”Lustgården” jag köpte dessutom ett annat tyg till köket och till det som så småningom skall bli Stinas rum.

Stig Lindberg, Lustgården
Stig Lindberg, Lustgården

Efter tyginköp så besökte vi Karins moster som bor i Göteborg, en fantastisk dam som fyller 98 år i december.

"Aja" och mina barn
"Aja" och mina barn

Under sitt yrkesverksamma liv arbetade hon som barnläkare, och en rolig sak är att när min mamma för första gången träffade Margit eller ”Aja” som hon kallas så tyckte hon att hon kände igen henne. Hon gick och hämtade sitt album från sjukskötersketiden i Göteborg och mycket riktigt, under ett av korten så stod det Dr. Lindgren. Världen är bra liten!

Igår, lördag, kom Malin och hennes dotter Molly på besök. De hade varit på besök hos Malins familj i Tranås och kom och hälsade på innan de for tillbaka till Härryda (ja, de bor också där…  🙂 ). Vi åt ”förälskade havskräftor” till förrätt och grillade såklart vår egen, Cedergrisens, fläskfilé till huvudrätt, mycket gott. Barnen lekte och uppträdde till Eric Saade, hur goa som helst!

middag i köket
Middag i köket...
barnens uppträdande
Folke, Ernst och Molly uppträder till Eric Saade

Idag har vi haft storstädning på vårt föräldrakooperativ, Våga Gård (www.vagagard.se). Det är ett helt fantastiskt ställe att ha sina barn på, bra personal, nära till naturen och med en bakgård som bjuder in till lek. I och med det att det är ett kooperativ så innebär det en del arbete för familjerna som är medlemmar och nu var det dags för sommarstorstädningen. Man skulle tro att det är trist och jobbigt men med de familjerna som är med så är det allt annat än trist, vi pratar, fikar och självklart så städar vi också :-).

Jag hade varit hemma en stund när vår granne, sommargästen från Tyskland, Dirk ringde och sa att det sprang smågrisar på gårdsplanen framför svinhusen. Det var sju smågrisar som hade rymt och var ute på äventyr, de är för söta. Jag hade kameran kvar i bilen och passade på att ta ett kort på rymmarna.

Rymmande smågrisar
Rymmande smågrisar

Söndagskvällen avslutas tillsammans med barnen i tv-soffan framför barnfilmen RANGO, en rolig film med ett allvar om att vilja vara någon men att samtidigt duga som man är. Goda hjältar kan man aldrig få för många av, det känns extra viktigt just nu!

Var rädda om varandra!

Tills vi hörs igen,

Karin

Bär, bär, bär och åter bär…

Ernst sa idag -”Mamma, jag gillar verkligen rötmånaden!”

Varpå jag svarade -”Hur menar du då?”

-”Det kommer folk och besöker oss och vi åker och plockar bär hela tiden!”

Jag måste säga att är det det som är rötmånad så får det gärna vara det året om :-). I veckan har vi haft besök av många härliga människor, idag t.ex. så kom Carina, en av mina äldsta vänner och hennes familj. De var på väg hem till Vetlanda igen efter en semestertripp och stannade på en fika. Alltid lika roligt att ses, och även om vi inte ses så ofta så fortsätter vi precis där vi slutade sist.

Carina
Carina
Och precis som Ernst antydde så har det har blvit en hel del bärplockning, igår var vi och plockade svarta vinbär som jag idag gjorde gelé på. Idag har vi plockat klarbär som har blivit både saft och sylt. Klarbärssylt är ”The sylt” när de gäller sylt till ostkaka och därför blev jag så glad när Susanne ringde och frågade ifall jag ville komma och plocka bär. Att barnen dessutom tycker att det är roligt gör ju det hela så mycket enklare.
svarta vinbär
svarta vinbär
klarbär
klarbär
Barnens skörd
Det fanns även andra bär att plocka...
Stina
Hoppas att även Stina kommer gilla att plocka bär...
När jag gör både saft och gelé använde jag min ”Saft-Maja”, en stor koloss men väldigt bra. Bären ångas till saft och man kan tillsätta socker antingen före eller efter och få det hur sött eller ”osött” som man vill. jag hade länge varit på jakt efter en ”Saft-Maja” men inte lyckats hitta någon men så var jag i Danmark, så när andra köpte öl så köpte jag en ”Saft-Maja”.
"Saft-Maja"
Den danska motsvarigheten till "Saft-Maja", Saftkoger.

 

Svarta vinbär i "Saft-Majan"
I med bären i korgen på grytan och ut med saften genom slangen...

Ikväll blev jag erbjuden att komma och plocka hallon, det är svårt att motstå. Men först åker jag och barnen i morgon till min ”au-pair”-mamma som jag var au-pair hos i San Franscisco 1993-94, hon är på semester i Göteborg. Skall bli så roligt!

Nej, bäst att stoppa in saften i kylen, det är ju trots allt rötmånad…
Sov Gott!
Karin

Stolthet & Fördom

Har ikväll varit provpublik till Vadstena akademiens ”Stolthet & Fördom” som utspelar sig på Vadstena slott. De har premiär den 21 juli. Kan verkligen rekommendera den! 

Idag har insemineringen startat hos grisarna, kultingarna som kommer att födas efter detta kommer i mitten av november någonstans. En gris är dräktig i 3 månader, 3 veckor och 3 dagar, lätt att minnas. En ny galt har anlänt till oss, vi får väl se vad han tycker om det hela.

Lägger upp en bild på mig och min ”galt”

Martin och jag inför Mia & Frankos bröllop.
Martin och jag inför Mia & Frankos bröllop

God natt, sov gott!

Karin

En rolig helg i juli…

Vilken rolig helg, om än intensiv.

Började lördagen med det stående melodikrysset och sedan hastigt och lustigt så kom jag och en väninna, Sara, iväg till Linköping för lite shopping. Det var inte igår… Martin tog pojkarna med sig ut i stallet så jag inte behövde ha dem i släptåg, Stina tog jag med mig. Kunde gått där hur länge som helst, det var som att affärerna skrek -”kom in här, titta vilken rea vi har, du behöööööööööööver verkligen detta!”. Två par skor och lite annat smått och gott till övriga familjen kom jag hem 35 minuter innan skjutsen till 40-årskalaset gick. Tur jag har en man som strök mina kläder, för av någon anledning så kunde jag inte bestämma mig för vad jag skulle ha på mig. Iväg kom vi, barnen var hos farmor och farfar och även Stina skulle för första gången sova borta hela natten. Vi var barnfria! Vilket jag absolut tog fasta på… My god, det var länge sedan jag verkligen släppte allt och bara var Karin. Jag hade sååå roligt men söndagen bjöd på lite jobbiga lördagsminnen, ”nej, åh, vad pinsam jag är!” och ”nä, sa jag verkligen så?!”. Martin var ju inte se att spä på ångesten heller. Nu inser jag när jag skriver detta, att om ifall att det skulle vara någon som läser detta som inte känner mig personligen, så anser jag mig vanligtvis vara en kvinna med kontroll. Hualien, men jag var inte elak mot någon jag hade bara roligt :-). Sedan på söndagen ringde Jens och Cissi och ville att vi skulle följa med till Söderköping och äta glass, de hade också varit på kalaset och Cissi tröstade mig med att jag bara hade varit glad, inte pinsam. Tack, söta Cissi! Självklart hänger vi med till Söderköping, Smultronstället hade dock en kilometers kö så vi hamnade på Götas glass. Mycket gott!

sådan mor, sådan son...
sådan mor, sådan son...
som sagt...
som sagt...
och så Folke...
och så Folke...

Sedan blev det kvällsmat hos Jens, Cissi och deras barn. De hade nya kattungar i stallet som vi självklart var tvungna att gosa med, hade god lust att ta med mig en hem men vi misstänker att ett vildkatt har lagt kattungar i halmen i maskinhallen. Så Ernst och Folke har sagt att de vill leta efter dem idag, vi får väl se vad vi hittar…

Må så gott och önskan om en bra måndag!

Karin

Årtiondets "nojja"…

Det slår mig då jag tittar på firandet av Kronprinsessan att jag, om en sådär 16 dagar, är närmre 50 än 30… Det är inte alltigenom roligt, suck! Såg på kalendern i köket att jag hade skrivit upp Karin 40 år, tänkte för ett kort ögonblick -”vilken Karin…?” Men 40 ÄR bara en siffra, eller? Minns min 30-årsdag som det var igår, men hjälp vad mycket som har hänt sedan dess. Klar Hälsovetare, flytt till gården, förlovning (samma dag som flytten 030405, Martin friade första kvällen i huset), giftemål, ett barn, två barn, tre barn, tre olika jobb, fem syskonbarn, begravning av farfar Ernst, syster Emmelis bröllop… Ja, listan kan göras hur lång som helst. Ja, ja, jag lär ”nojja” lite till över det självklara i att faktiskt bli 40 år 🙂 Och om jag tittar i ansiktet så syns det spår av en och annan rolig tillställning, för trots en del bekymmer så har jag bara skrattrynkor! 😉

Jag och namnsdagsbarnet Folke!

Folke, förövrigt dagens namnsdagsbarn, och jag i Ombergsbacken i vintras.

Som sagt, det blir inte roligare än vad man själv gör det till!

Årtiondets ”nojja”…

Det slår mig då jag tittar på firandet av Kronprinsessan att jag, om en sådär 16 dagar, är närmre 50 än 30… Det är inte alltigenom roligt, suck! Såg på kalendern i köket att jag hade skrivit upp Karin 40 år, tänkte för ett kort ögonblick -”vilken Karin…?” Men 40 ÄR bara en siffra, eller? Minns min 30-årsdag som det var igår, men hjälp vad mycket som har hänt sedan dess. Klar Hälsovetare, flytt till gården, förlovning (samma dag som flytten 030405, Martin friade första kvällen i huset), giftemål, ett barn, två barn, tre barn, tre olika jobb, fem syskonbarn, begravning av farfar Ernst, syster Emmelis bröllop… Ja, listan kan göras hur lång som helst. Ja, ja, jag lär ”nojja” lite till över det självklara i att faktiskt bli 40 år 🙂 Och om jag tittar i ansiktet så syns det spår av en och annan rolig tillställning, för trots en del bekymmer så har jag bara skrattrynkor! 😉

Jag och namnsdagsbarnet Folke!

Folke, förövrigt dagens namnsdagsbarn, och jag i Ombergsbacken i vintras.

Som sagt, det blir inte roligare än vad man själv gör det till!

En solig tisdag…

Och så blev jag ÄNTLIGEN klar med ytterdörren! Dörren i teak är sedan sent 50-tal och blev av misstag lackad sist man gjorde något åt den. På grund av detta så var jag tvungen att grundligt slipa, slipa och slipa den. Jag påbörjade det hela för någon månad sedan och tappade sugen efter ett antal slippapper senare… Men idag slog jag slag i saken och färdigställde dörren, oljad och fin står den nu där och välkomnar dem som kommer hit.

Barnen hade kompisar här idag och gjorde en fälla för att fånga ”Morran”. Hon skulle gå upp på en spång och då sprutar det vatten på henne varpå hon ramlar ner i sandlådan (den utan sand…) och blir tillfångatagen. Folke visar hur det går till… 

Folke demonstrerar "Morranfällan"
Folke demonstrerar "Morranfällan" och får vatten på hela ryggen...

Martins gamla MF såldes idag, det var lite vemodigt för den har funnits här sedan Martin var barn. Vi önskar den ett gott fortsatt liv 🙂

den lilla röda traktorn...
Den lilla röda traktorn...

Förra veckan var jag, en väninna och våra barn och plockade jordgubbar. Av en del av det gjorde jag saft, receptet är min farmors och den är underbart god! Idag silade jag den och frös in den saft som vi inte dricker upp just nu. Jag tycker det är toppen att frysa in saft, det tar minimalt med plats och inga konserveringsmedel behövs. Vid behov så tinar man upp saften och häller upp den i lämplig flaska. Funkar kalasbra!

Jordgubbssaft redo att frysas in
En flaska att drickas just nu och ett antal saftpåsar till frysen.

Nu skall jag gå och lägga Stina, utan att somna själv…

Må så gott!

Karin

Flugor…

Jag undrar hur många flugor jag hittills i mitt liv har slagit ihjäl? Min stående replik, en sådär 350 gånger per dag, är -”stäng dörren, det kommer in flugor!” En nackdel med att bo på en grisgård är helt klart flugorna, de gör fula avtryck efter sig, de kryper irriterande på benen, att man dessutom vet vart flugorna har varit gör ju inte saken bättre… Jag skulle vilja uppfinna något som gjorde att flugorna, om de nu måste finnas, åtminstone stannade utomhus.  

Nu är grisningen för denna gången avklarad. Jag och barnen var och kollade på den sista suggans kultingar och Ernst såg en gris som var lite mindre än de andra och konstaterade att den lilla grisen behövde dia. Han tog grisen i famnen, klättrade över grinden och satte sig hos suggan och lade ner kultingen vid spenarna så att kultingen åtminstone skulle få en chans. Nyförlösta suggor brukar vara rätt så beskyddande och grymtar åt besökare i boxen men hon låg lugnt kvar och accepterade att Ernst var inne hos henne.

Ernst hjälper kultingen
Ernst lägger kultingen tillrätta hos suggan

Våra grisar är en treraskorsning, galten är Hampshire och suggan/gyltan är en korsning av Yorkshire och Svensk Lantras. Detta ger mer eller mindre svartvita grisar. I en kull fick vi i denna omgång en helt svart gris medan hans syskon är rosa. Försökte få en bild på honom men det var inte det lättaste.

den lilla svarta grisen
Den lilla svarta grisen

Här kommer även ett kort på våg pålitlige och populäre galt, Eilert…

Snyggingen Eilert
Snyggingen Eilert

En ny dag väntar i morgon, förhoppningsvis blir det en dag vid Vätterns strand, nu säger jag tack och god natt! 🙂

Karin

Välkommen till min Blogg!

Ja, då kastar jag mig ut i bloggvärlden. Det är med blandade känslor, då man inte vet hur den kommer att mottas. Mina ämnen här kommer självklart handla mycket om livet som mamma och bondfru (till min alldeles egna agent 007… 😉 ) och självklart också om vår gård och våra grisar.

Jag är som sagt mamma till tre härliga ungar, Ernst 6 år, Folke 4,5 år och Stina 11 månader. Är för tillfället föräldraledig från min tjänst som Hälsosamordnare i grannkommunen. Jag är gift med Martin som är grisbonde. Även om jag idag inte arbetar direkt med gårdens sysslor så är jag i allra högsta grad delaktig. Att vara lantbrukare är en livsstil då vårt liv anpassas efter grisningar, inseminationer, skörd och halmintag. Jag är inte bondtjej från början, jag bodde i Göteborg när jag träffade min man (den historien tar jag vid ett annat tillfälle… ), men älskar livet på landet med allt som det innebär.

Livet just nu är lite tumultartat, då min man står inför ett stort beslut om han skall fortsätta driva familjegården vidare eller inte. Vår gård byggdes upp av hans farfars farfars far och hans släkt är de enda som levt på gården och brukat jorden så det är inte bara en fråga om lönsamhet. Den känslomässiga biten är också stark men att vara bonde i Sverige idag är sannerligen inte en dans på rosor. Vi har världens tuffaste djurskyddslagar och det skall vi vara stolta över men det är sällan som de goda exemplen lyfts fram i media. Vilket är trist för vad är det för bilder vi får läsa om och se på? Ja, inte är det från bra svenska gårdar utan man letar fram skräckexempel och tyvärr är det sådant som säljer. Där har vi bönder mycket att arbeta mot och för. Vi måste visa hur det egentligen ligger till och genom min blogg kan jag visa på vardagen hos våra grisar och i vårt lantbruk. Vi har även besökare som är välkomna att besöka oss men, och det här är viktigt, besök sker tillsammans med oss. Detta för att skydda grisarna mot smittor och för att inte stressa dem. För skulle vilken nyförlöst mamma som helst vilja ha besökare i tid och otid? 

Just nu har vi grisning och nya grisar föds hela tiden, det är fantastiskt att se de små kultingarna födas för att sedan själva hitta vägen fram till sin mors spenar. Den svenska suggan slipper dessutom vara fasttjudrad vilket gör att hon, precis som alla nyförlösta mammor, får möjlighet att nosa och lukta på sina nyfödda. Nyfödda kultingar luktar bebis och är bedårande söta. Jag har precis varit ute i stallet för att se till så att allt är som det skall, passade också på att ta lite bilder. Tyvärr är några kort tagna vid värmelamporna vilket ger ett rött sken, därav den konstiga färgen. Men de grisarna är precis nyfödda…

Nyfödda diande kultingar
Nyfödda diande kultingar
nyfödda kultingar vid värmelampan
Nyfödda kultingar på väg till värmelampan
sovande suggor
Passade på att titta in till suggorna med, de sov redan som "grisar"...

Vilken kväll det har varit, vindstilla för en gångs skull, egentligen borde jag ut och rensa ogräs i rabatterna men jag tror jag struntar i det och i stället börjar på den där boken som jag skulle börjat på för så länge sedan…

Tills vi hörs igen, 

Karin