En dag i potatislandet.

I lördags var vi på öppethus hos Svärds potatis i Ödeshög. Solen sken och det var massor med folk!

Potatis på väg...
Potatis på väg...

Vi brukar också ha öppet hus hos våra grisar, så att konsumenten och de som är intresserade kan komma och se hur det ser ut i ett grisstall. Tillbaka till potatisarna, barnen fick plocka sin egna potatis,

Folke plockar potatis.
Folke plockar potatis.

det bjöds på korv och mos, kaffe och kaka. Barnen fick göra potatiskonstverk, Ernst gjorde en helikopter.

Ernst och potatishelikoptern.
Ernst och potatiskhelikoptern.

Det fanns möjlighet att se hur potatisen tas om hand. Först hur den plockas och sedan hur den ser ut innan den går ut till konsumenterna.

Ett gäng nyfikna i vagnen som tittar på när potatisen tas upp.
Ett gäng nyfikna i vagnen som tittar på när potatisen tas upp.
Här kommer nytvättad potatis.
Här kommer nytvättad potatis.

Superfint ordnat och barnen äter lätt sin potatis då de hela tiden frågar, -”är det här den potatisen som jag plockade?” 🙂

Må så gott, nu skall jag gå och lägga mig till ljudet av blåst. Hoppas ingen studsmatta kommer flygande igen…

Karin

Annonser

Nu står den där äntligen igen!

Vi tog ner flaggstången för ommålning och byte av lina. Jag slipade, putsade, grundmålade, målade och köpte en ny lina.

Före slipning och målning...
Före slipning och målning...

Så kom dagen då den åter igen skulle resas, Martins morfars 90-årsdag.

Dags för resning, Kurt och Mikael trycker på.
Dags för resning, Kurt och Mikael trycker på.

Med Martin vid lastaren och hans medarbetare, Kurt och Mikael, som trycker på så stiger stången sakta, sakta mot skyn men där slutar det roliga. Flaggstången gör ett överslag och far mot lastaren, stången är 16 meter och de översta 4 metrarna lossnar och flyger ut över gärdet men toppvimpel och allt. Som taget ur en Åsa-Nisse film från -61, till detta mitt avgrundsvrål NEEEEEEEEEEEEEEEEJ! Så mycket jobb och så mycket ogjort arbete… Suck!

Sedan så låg den där på pallarna igen ett tag tills dess att Mikael som jobbar här hade svetsat ihop den och fixat toppvimpeln. En flaggstång rätt över gårdsplan innebär lite mindre svängradie med bilen och då lyckades jag väl backa in i ett träd bara för att inte köra på flaggstången. Ja en Åsa-Nissefilm blir det onekligen även av den insidenten. Igår var det bra väder för målning så då slipade och målade jag det som blivit förstört av ”flygturen”.

Tillpustad och redo för ett nytt försök.
Tillpustad och redo för ett nytt försök

Så idag så var det dags igen, onekligen rätt nervöst men allt gick vägen och nu så står flaggstången där och flaggar för svärfar som fyller 68 år idag.

"Flaggan vajar på sin stång..."
"Flaggan vajar på sin stång..."

Lite roligt att det blev på just denna dag, just därför att han fick flaggstången i 40-årspresent, så 28 år är den idag! Grattis svärfar och grattis flaggstången!

Trevlig helg!

Karin

En gammal trotjänare har lämnat oss…

Trotjänaren
Trotjänaren

Martin beslutade förra året att arrendera ut marken för att helhjärtat satsa på grisarna. Maskinerna började bli gamla och med den jorbruksekonomin som är just nu så bär det sig inte för oss att köpa nya maskiner. Dessutom går det åt mer personal vid högsäsong och även om svärfar är som vilken 30-åring som helst 😉 så har han dock lämnat över och kan gott få vara lite ledig efter alla sina år som bonde. Så beslutet var egentligen inte så svårt, att det dessutom blev Emil i Vilseberga med partner Thorén gjorde saken inte sämre. Ernst och Folke älskar att åka med när tillfälle ges och med dem som arrendatorer så försvann inte den möjligheten.

Hur som helst, vad skall man med en massa maskiner till som bara står där de står? Ingenting alls, så de har under sommaren sålts en efter en. Det finns nog en John Deere ringvält kvar om någon skulle vara intresserad ;-)… Vår traktor Volvo BM 2810 har alltså sålts och kommer att avsluta sina dagar på ett traktormuseum i Danmark, ett värdigt avslut måste jag säga. Vi planerar att besöka den vid nästa resa till Legoland. Så här såg det ut när ”släpet” kom och hämtade den.

Sista resan upp på flaket.
Sista resan upp på flaket.

 

...och här far den iväg.
...och här far den iväg.

Fånigt att det känns lite sorgligt det är ju ”bara” materiella ting men den har som sagt varit med länge och att den hamnar på museum tyder ju bara på det :-).

Ha en bra torsdag!

Karin

Halmen är INNE!!!

Så nu behöver vi inte ”grunna” på det de närmsta 11 månaderna 🙂 .

Halmbalarna "ploppar" ut...
Lyckliga Folke fick åka med Mackan!

 

Lastar´n samlar ihop halmbalarna.Halmbalarna lastas av och körs in i logen.

 

Halmen är för en svensk grisbonde vad ett körkort är för en bilförare, absolut nödvändigt och olagligt utan! I Sverige är det lag på att grisar skall ha halm och strö (sågspån) i sina boxar och i sina halmbäddar (halmbäddar är där suggorna går i lösdrift före och efter inseminering). Och det är klart en halmbädd utan halm är ju ingen halmbädd… 😉 . Halmen skapar också lite förströelse för grisarna, vilket självklart också är bra. Den bild som ofta visas upp av grisproducenter och deras grisar är misär och hemskheter vilket jag tycker är fruktansvärt trist. Visst det ser inte ut som det gjorde förr på Astrid Lindgrens tid, det gör det inte. Men våra grisar i Sverige har det bra, och bra mycket bättre än övriga världens grisar. Vet ni att suggorna i Sverige alltid kan röra sig, även under grisning och att de under grisning har extra tillgång till halm och strö? I många andra länder är suggorna under grisning fasttjudrade och kan bara stå och ligga, boxarna är en tredjedel så stora som de svenska boxarna och dessutom så är det helspalt (som ett galler så att de själva stampar ner gödslet i utgödslingen) i boxarna. Det blir klart renare och går åt mindre personal, färre suggor som ligger ihjäl sina kultingar men jag skulle inte vilja att våra grisar skulle få ha det så. Hos oss och hos alla andra svenska bönder får man under grisning istället passa extra mycket på suggorna och gyltorna (förstagrisare-förstföderskor) så att de varken ligger ihjäl eller biter ihjäl (d.v.s. får grisningsfeber -typ förlossningsdepression) sina kultingar. Och att de självklart får mer av den härliga halmen!

Sovande suggor i lösdrift i en av våra halmbäddar.
Sovande suggor i lösdrift i en av våra halmbäddar.

Ove och Mackan Steen är far och son som kör halmpressen och sent på söndagskvällen så knackade eller bultade det på dörren. Där stod Mackan, de hade kört sedan tidig morgon, för lojala som de är så vill de hjälpa så många bönder som möjligt att få in sin halm. Hur som helst så var han hungrig och såg att det lyste hos oss och frågade ifall vi hade lite mat att bjuda på och självklart hade vi det. Han berättade sedan att Ove hade sagt till honom -”du kan väl lugna dig lite, vi åker nog snart förbi ett äppleträd!”  Ove och Mackan: Tusen tack för hjälpen i år, vi återkommer…

 I lördags var Ernst och Folke med på ”Skogsrejset” ett lopp för barn mellan 3 och 10 år. Friluftsfrämjandet var arrangörer och detta var en del av projektet ”Sätt Sverige i rörelse”. 100 glada och goa ungar sprang loppet, lyckliga blev de då de dessutom fick en medalj efteråt!

Skogsrejskillarna!

 Idag har jag varit iväg till Kvänum, Västergötland för att hämta reservdelar till vår kvarn som hade havererat. En nätt liten tur på 40 mil tur och retur, kom fram 15.55 och de stängde 16.00 så det var rätt bra jobbat 🙂 . Regnet och solen avlöste varandra hela tiden och jag såg minst tre regnbågar. Låg ett tag bakom en tankbil med gödsel och en gödselskylt, tog ett kort med telefonen, den gjorde bilden av ett riktigt ”skitväder” så självklar…

Ett riktigt "skitväder"...

På vägen hem så pratade jag med min syster som berättade om den hemska flygolyckan i Ryssland, så fruktansvärt! Mina tankar går särskilt till Stefan Livs familj, det måste vara helt overkligt för dem. All kärlek!

Ikväll när jag går och lägger mig kommer jag att vara extra tacksam över att min familj finns här hos mig och skicka en tanke till alla dem som inte har det så!

Kram och god natt!