James Bomb!!!

Hör jag Folke ropa innifrån rummet där Martin spelar musik. Han kör musiktävling med barnen och temat är filmer. Så när introlåten kommer från James Bond  ”dedede de ded deeddeee dede de de deeeeee”, ni vet (den heter tydligen ”timeless”) så vet Folke 5 (?!) år att det är James Bond. (Nej, de har aldrig sett en film med honom men kanske sett något enstaka klipp.) Det var barnfilmslåtar… När jag hörde dem där inne så kom jag att tänka på hur mycket man associerar med musik. Vissa låtar som ”Alone” med Heart blir jag alldeles nostalgiskt gråtfärdig av. Från 9:an till 2:an på gymnasiet var jag olyckligt kär i en kille, då lyssnade jag på den och grät floder, särskilt versen nedan berörde mig djupt…

You dont know how long I have wanted to touch your lips and hold you tight.                                                                                          You don’t know how long I have waited
and I was going to tell you tonight
But the secret is still my own
and my love for you is still unknown
Alone

Kan ju skratta åt det idag men då, herre du milde jag var helt knäckt! All musik har sin tid och sina minnen, inget snack om saken.

Appropå minnen så pratade vi idag, då vi var och åt söndagsmiddag hos svärföräldrarna, om att fylla år. Då kom jag att tänka på min födelsedag då jag fyllde 32 år, den 30 juli 2003. En fruktansvärd dag! Vi hade ett tag före det fått reda på att Lantmännen som vi hade köpt koncentrat av (vitaminer och mineraler som används för att berika grisarnas mat) var smittat med salmonella. De som har läst mina tidigare inlägg eller de som är insatta vet att vi i Sverige har nolltolerans på salmonella. Så ni förstår att här var verkligen inte bra!

Vår gård tillsammans med andra gårdar som också fått salmonellan via foderkoncentrat, blev spärrade. I de husen, stallarna, där salmonella återfanns skulle djuren avlivas, även om djuren inte var smittade. Stallarna skulle saneras, ni anar inte kaoset. Usch, det var hemskt! Dagen då ”massavlivningen” skulle ske var på min födelsedag 30 juli, en varm sommardag. Personer i vita skyddskläder avlivade friska, fina suggor och deras kultingar. Martin var helt knäckt, svärfar, som då drev gården, likaså. Jag minns hur svärfar satt i lastaren, den blicken som han hade, den glömmer jag aldrig. Det var sannerligen inte roligt men är det nolltolerans så är det!

Födelsedagar brukar ju oftast annars vara roliga tillställningar, som när jag fyllde 6 år och fick ALLT jag önskade mig. En paket Kalle Anka-kex, en tandborste som lät som mammas när man borstade, katt och kattungar till mitt dockhus, köksbord och stolar till mitt dockhus och Delikatessknäckebröd. Snacka om en underbar födelsedag!

Lekiskortet på mig då jag nyligen fyllt 6 år och fått allt jag önskat mig...

Nu önskar jag er och mig en god natt!

Kram

Karin

Publicerat av

En bondkärrings liv och betraktelser

Jag är utbildad Hälsovetare arbetar som personalstrateg, mamma till tre barn, Ernst, Folke och Stina - Stina har Smith-Magenis syndrom. Jag är gift med Martin, en f.d grisbonde på Östgötaslätten. Här skriver jag om livet som mamma, om Stinas diagnos och allt vad det innebär samt om livet på landet.

2 reaktioner till “James Bomb!!!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s