En mer intensiv vecka än den som lider mot sitt slut kan inte vi uppbringa i vår familj, pust! Möten varenda kväll, sjuka barn, sjuk mamma, sjuk pappa, noll sömn. Men här sitter jag nu en lördagskväll, huset är tyst, mitt halsont är sakteliga på väg bort. Hoppas nästa vecka blir mindre intensiv och att varenda ”baskelusk” behagar lämna det här huset och den här familjen!
När solen skiner in genom vartenda fönster som har spår av regn, snö och smuts har man två val. Antingen går man ut och putsar dem eller så ger man sig av från dem. Idag blev det det sistnämnda. Vi var bara tvungna att åka upp på Omberg och se hur långt våren hade kommit där. Folke är med farmor och farfar hos kusinerna i Stockholm men Ernst, Stina, Martin och jag tog, efter Martin kommit in från grisarna, med oss kaffekorgen och åkte till Stocklycke hamn. Där lyssnade vi på porlande bäckar, kastade sten, fikade och tittade på blåsippor.
Lilla Stina, är inte särskilt pigg men frisk luft är ändå bra. Däremot så kunde vi inte ta ut nappen en enda gång, då blev hon alldeles förstörd lilla ”Nos”. Att ha dubbelsidig öroninflammation, HELA munnen full av blåsor skulle ta knäck på den bäste. Vi går nu mot natt nr.5 och ber till högre makter att det nu vänder för Stina, att hon får sova mer än 20 minuter i sträck. Håll tummarna!
Nu skall jag gå ut och släcka i suggstallet. På tisdag startar betäckningen och för att suggorna skall komma i brunst behövs extra ljus så därför är det tänt extra länge.
Glöm inte att dra fram klockan,
Med önskan om en god natt för er och för Stina & mig!
Kram
Karin
Vilka fina bilder!!! Underbar dag på omberg… jo det förstår jag verkligen!!! Hoppas ni är friska nästa vecka och att lilltuttan börjar sova igen!!! Varma kramar
Tack, det hoppas jag med! kram