Hmmm, vi struntar i rubriken idag…

Ikväll när Stina skulle lägga sig hade hon ett utbrott utan dess like, jag har aldrig hört henne skrika på det viset och genast tänker jag – ingår det här i diagnosen? Är det det här vi har att vänta i framtiden? Jag blir så trött på mig själv, alla barn med eller utan kromosomfel eller diagnoser ”flippar” ibland. Försöker så ofta tänka hur hade jag reagerat om det var Ernst eller Folke som 2-åringar som skulle  gjort samma sak? Men faktum kvarstår SMS har beteendestörningar, usch jag har haft några riktigt tunga dagar då jag funderat mycket på hur det kommer att bli. Jag vet att jag inte skall tänka på framtiden försöker hitta ”varandet” som Björn Lindeblad, f.d. skogsmunken ni vet,  talar om. Det är inte lätt, men det är inte enklare att fundera heller för den delen.

Hon har också börjat dunka huvudet i marken mer men det kan ha att göra med att vi nu är tillbaka i vardagen igen, tidiga mornar och relativt långa dagar på förskolan. Hon är trött, hennes bröder är trötta och kvällsrutinerna vill inte riktigt infinna sig. Är dock tacksam över att renoveringen av halva övervåningen börjar närma sig sitt slut. Elektrikern har varit här i två dagar och de väntar på någon elcentral och lite annat sedan är det ”bara” att börja inreda… Kul! Det lär komma ett inlägg kring detta så småningom.

Till helgen skall vi till Stockholm till barnens kusin Wilmas konfirmation, minns min egen konfirmation som det var igår. Vi framförde en pjäs där i kyrkan och jag var längst så jag fick spela Jesus, haha, ett fint minne. Tyckte det var riktigt roligt med att ”gå och läsa”, men det är ju ett tag sedan…

Nej, nu skall jag ta och hänga en tvätt inomhus innan jag lägger mig, höstbruket är nämligen påbörjat här. Omröraren (ser ut som en stor elvisp) ligger i gödselbrunnnen och vispar runt för att få en bra styrka på gödseln 🙂 och vinden ligger på mot huset, detta är inte, luktmässigt, den bästa tiden på året att bo på landet :-). Dock är det verkligheten och det är vårt bröd, vår pasta, våra bakverk, grisarnas mat, vår ”rapsolja”, ”linfröolja” och så mycket mer som nu skall skördas. En härlig och stressig tid med mycket arbete för idoga bönder, ”gödselkörare”, pressare (de som pressar halm till halbuntar och balar) och traktorförare med flera.

Avslutar med en fantastisk regnbåge jag såg häromdagen. Tyvärr gör den sig inte lika bra på bild som den var i verkligheten…

"Somewhere over the rainbow..."

kram

Karin

 

Annonser

Pappa 70 år!

Äldst och yngst!

I söndags fyllde pappa 70 år, det låter väldigt mycket, min pappa kommer alltid vara typ 50 🙂 Men då jag närmar mig den siffran så inser jag ju inte att det är möjligt men ändå. Ja, ja ålder är bara en siffra och min far är en väldigt aktiv man jagar, plockar svamp, filar i trädgården, lägger sten, fiskar, spelar golf, bridge och är aktiv i flera föreningar och organisationer. Han har alltid varit en aktiv och engagerad man och pappa. När jag som 6-åring skulle börja förskolan bodde vi Björneke i Uppvidinge kommun men det var betydligt närmre till en annan kommun, Lessebo kommun. Då vi tillhörde Uppvidinge skulle jag gå i förskola där men det tyckte inte mina föräldrar som genom påtryckningar och skrivelser lyckades få till stånd en förändring så att alla som bodde och bor i närområdet sedan dess får åka till den närmsta skolan. Det verkar ju märkligt idag att det var så då, nu har man helt andra förutsättningar att välja skolor och annat.

Pappa var även engagerad i Hem & skola, han var politiskt engagerad och i Myresjö IF (fotboll) och på en mängd olika sätt, inser att jag fått den ådran. Jag har vuxit upp med devisen, är det något du tycker är fel så hjälper det inte att sitta hemma och klaga. Vill man ha till stånd en förändring så måste man dra sitt strå till stacken! Tack pappa för att du visat mig det och så mycket annat!

På sin födelsedag bjöd han oss barn med familjer till Sandsjö Wärdshus & konferens i Sandsjöfors i Småland. Vi åt och drack gott, som present fick han av mamma och oss barn med familjer en golfresa till Skottland med mina bröder Peter och Erik. Önskar er en sannerligen härlig resa!

Nedan kommer lite bilder från dagen igår, mycket familjekort blir det men då det även är släktingar som inte bor i Sverige och några som jag inte träffar så ofta som läser detta så får det bli så 🙂

Födelsedagsbarnet och mamma
Bus vid gungan
Jag och Martin med våra barn
Min bror Peter med sin Malin och deras barn
Min syster Emmeli med sin Björn och deras barn
Erik och Sofia
Emmeli, mamma och jag
Skottlandsresenärerna Peter, pappa och Erik
Lilla Johanna har något att berätta...
Tre generationer
Hela gänget!

Tack pappa och mamma för en fin ordnad familjesammankomst, jag är så tacksam för er båda och pappa än en gång grattis på din dag! Älskar er!

Var rädda om varandra,

kram

Karin

 

 

 

Barnförsäkringar, inte för alla!

När vi fick Stinas diagnos så ställdes mycket på sin spets, hur går vi vidare, vad händer nu, vad måste vi göra, hur hjälper vi Stina och vem hjälper oss?  En tanke som for genom huvudet var, vilken tur att hon varit försäkrad i hela sitt liv OCH fosterliv! Mmmm, eller hur?! Diagnosen fick vi, som en del vet den 28 december 2011, jag har inte orkat ta tag i detta med försäkringar förrän nu. När jag då tar mod till mig och kämpar mot att inte börja gråta så fort jag säger Smith-Magenis syndrom får jag svaret som ett slag i ansiktet. Trygg-Hansa betalar inte ut något till barn med kromosomavvikelser!

Någonstans inom mig så kände jag nog det på mig (och hade jag läst det finstilta så hade jag sett det där under §någonting), men ilskan visste just där och då inga gränser. Ratad, så kände jag att Stina blev, ratad. Hon är inte ”perfekt” i deras värld för att passa in i deras så välformulerade försäkringsvillkor, inser dessutom att detta bara är början på ett berg av saker som hon inte kommer att ”passa in” i.

Här går man, vi, och tecknar den högsta försäkringen för alla våra tre barn för att de skall få en bättre förutsättning ekonomiskt att klara en eventuell livsavgörande förändring och så har man ingenting att hämta när man väl behöver. Sjukt! Dessutom kommer de troligtvis att härleda allt som händer Stina i hennes kommande liv till hennes kromosomavvikelse. Det är en sak om det handlar om Martin och mig men Stina, ett oskyldigt barn som ”råkat” tappa en del på kromosom 17, det är inte självvalt och hon behöver hjälp och trygghet som vilken annan unge som helst!

Så här sitter jag nu och letar någon som tar sig an och vill och kan försäkra våra barn. Trygg-Hansa har inte bara mist Stina som kund, de har också förlorat Ernst och Folke. Vi har varit väldigt bra kunder, betalat högsta premien och inte begärt ut en enda krona! För att inte förtala någon så är det säkert så här i andra försäkringsbolag med, jag vet inte för vi valde Trygg-Hansa för att alla sa att de var bäst när vi försäkrade vår förstfödde, då för sju år sedan. Men idag vet jag bättre, barn som utesluts ur något på grund av ett kromosomfel, de är INTE bäst, inte i mina ögon!

Letar vidare och är det någon som vet och kan något om den här branschen så tas tips mer än gärna emot!

kram

Karin

 

En argbigga till mamma…

Stina 2 år!

Den 1 augusti fyllde Stina 2 år! Klyschan att ”tiden går så fort” är dessvärre så sann, tiden har verkligen sprungit iväg. Folke börjar om två veckor förskoleklass och Ernst första klass, hur gick det till?

Man tittar på dem där de ligger och sover, så oskuldsfulla och sköra och så tänker man i morgon skall jag inte skälla och vara arg och så är man det i alla fall. Jag älskar mina barn ovillkorligt, de är det absolut bästa jag har men det är bara att erkänna att vi inte bara har fått en ”Emil” i det här huset utan två! De hittar på det ena efter det andra, jag vet det är så att ha barn men ibland blir jag inte klok på dem. Det sista jag vill är att vara en arg mamma men hur sjutton gör man då. Ketchup i håret, vrååål, tjuvnyp, vråååål, sönderslagen fönsterruta, vrååål, den ena snor den andres lego, vrååål det ena efter det andra och jag en übertrött mamma vrålar tillbaka, vråååååååååååååååål!!! Usch och fy!

Men sedan kommer en av dem och kryper upp i knäet och säger ”förlåt mamma, älskar dig!” och sedan lite senare kommer den andre med liknande ord. Finaste, finaste ungar älskar dem så innerligt och blir ledsen över att behöva vara så arg! Jag måste nog hitta en annan metod eller helt enkelt ignorera mer, hur gör ni? Kanske behövs en mammaretreat? 🙂

Stinas 2-årsdag firade vi på Kolmården, Stina gillar två saker skarpt, musik och djur, så vad passar då inte bättre än att åka och titta på vilda djur (nåja, ovilda också för den delen…).

Stina och Folke vid elefanterna
Jag (och kråksparkarna...) och Stina vid aporna

Som sagt, det är dessvärre inte bara barnen som blir äldre…

Vi satt nära, så nära
Kanske blir det lite getter på gården här hemma, lagom stora och Stina gillade dem skarpt!
nästan som hemma...
Mina fina prinsar, Ernst och Folke i linbanan
Mer från linbanan...

Även om vi varken har lejon eller elefanter så har vi ändå djur i vår vardag och lika roligt som det var att se en elefant, lika roligt tycker barnen det är att springa över till grannen för att se de nyfödda små kattungarna.

Ernst och Folke med grannens kattungar

Det är så ofta man tänker att man måste göra  och uppleva så mycket för att barnen skall tycka att sommarlovet har varit bra men det är så ofta de små oväntade sakerna som uppskattas. Häromkvällen till exempel så ville Ernst och Folke ha vattenkrig dem sinsemellan. Men då sa Martin att han ville vara med och även jag och Stina kastade mig in i vattenkriget. Blöt var bara förnamnet! När Ernst sedan lite senare skulle gå och lägga sig så sa han ”mamma, det här har varit den bästa dagen på heeela sommarlovet!”. Då har vi ändå varit på Legoland och gjort småutflykter 🙂 . Nedan kommer lite bilder från vårt vattenkrig.

Vattenkrig
Straffskjutning
mer...
En blöt familj!

I morgon skall jag andas djupare och räkna längre än till 10 om jag håller på att explodera, jag har världens bästa ungar men jag hoppas att även de inte bråkar hela tiden utan är de där gosiga och lugna (hrmmm…) som jag vet att de kan vara om de bara vill 🙂

Godnatt från mamma argbigga!

kram