Jag älskar Våga!

 

Våga Gårds logga
Våga Gårds logga

Just hemkommen från det årliga Luciafirandet på vår förskola och fritids Våga Gård och jag är så rörd! Rörd  av barnens skönsång, rörd av engagemanget hos pedagogerna, rörd av solosång och  av tvärflöjtsframträdande men mest av allt rörd till tårar av att sångerna som framfördes av förskolebarnen inte bara sjöngs utan även tecknades. Man kan tycka att det är självklart eftersom det är så Stina kommunicerar men det är inget som jag räknat med. I morse var jag ledsen över just samma faktum, att Stina inte kan sjunga Luciasångerna, hade en djupdykning i känslostormen ”varförblirdetintesommantänktsig” och bölade hela vägen till jobbet och så avlsutar jag dagen med att gråta igen men över känslostormen ”detblirintesommantänktsigmendetblirbraändå”. Är så tacksam över att Stina blir sedd precis som den underbara unge som hon är, att pedagoger och dagiskompisar väljer och vill vara där hon är och anpassar sig efter hennes förutsättningar. Tack för allt ni gör för Stina och för oss!

Skulle så gärna vilja lägga upp bilder från kvällen men av hänsyn till de andra familjerna så kan jag inte göra det. För övrigt så är det årliga Luciafirandet ett stort organiserat kaos, helt underbart dock något högljutt för känsliga ”stressöron” som mina :-). Själva Luciatåget är utomhus och efteråt är vi inne och äter gröt, skinksmörgåsar, dricker kaffe och äter pepparkakor. Totalt 100 personer i form av föräldrar, barn, pedagoger, farmödrar, styföräldrar, morfädrar, exrafarfädrar, gammelmormödrar och allt man kan tänka sig. Kooperativfamiljerna hjälps åt att koka gröt, bre smörgåsar, koka kaffe och blanda saft, duka, städa, diska och några ansvarar för lotteriet. Körschemat är ordnat i minsta detalj och det är nog en väldans tur 🙂

Trött, glad och tacksam väljer jag nu att gå och lägga mig. I morgon har jag julfest med mina arbetskamrater – kul!

Kram

Karin

 

 

Publicerat av

En bondkärrings liv och betraktelser

Jag är utbildad Hälsovetare arbetar som personalstrateg, mamma till tre barn, Ernst, Folke och Stina - Stina har Smith-Magenis syndrom. Jag är gift med Martin, en f.d grisbonde på Östgötaslätten. Här skriver jag om livet som mamma, om Stinas diagnos och allt vad det innebär samt om livet på landet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s