Fly away

Med Hotel California på finska strömmandes ur högtalarna sitter jag här på Helsingfors flygplats ätandes en Katkarapuleipä. Gissa vad det kan vara? 🙂 Smakade helt okey men var svindyr, som allting annat här. Nog för att jag i min själ är smålänning men 46 kr för en liten påse estrella potatischips, det är ju löjligt dyrt. Men när konkurrensen inte finns så blir det väl så. Kan så klart inte låta bli att tänka hur samma scenario skulle sett ut om det inte gick att köpa något annat än svenskt kött (nej, inte på flygplatsen) i butiker i Sverige…

Apropå svenskt kött så har ni väl hört om LRF’s kampanj ”Våga Fråga-få en bonde på köpet”
Hörde att appen igår hade varit Sveriges fjärde mest nedladdade app, kul!

Åkte hit igår för att för Sveriges Djurbönders räkning delta i HKSCAN’s bolagsstämma. Det tog lite tid att ta sig hit och jag läste för första gången på läääänge en riktigt bra bok, En sannolik historia av Karin Alvtegen. Har du inte läst den så kan jag verkligen rekommendera den! Den gav mig en del att tänka på och att reflektera över.

Stämman var intressant i sig, jag var tacksam över att jag inte glömt fullmakterna då det om en fråga blev omröstning…

Utvilad på ett sätt och trött i huvudet på ett annat sätt, går nog till tax-freen och ser om de har någon ”product” att piffa sig till med.

Längtar efter barn och man, fast jag bara varit borta en natt. Hotel California har nu övergått i en melankolisk finsk sång, de kan det här med melankoli. Uppiggning var det ja! Bäst jag går innan det är dags att borda propellerplanet till Norrköping,

20130424-185759.jpg

20130424-185901.jpg
Snart i luften igen, älskade barn mamma har paket med sig! Martin du får något du med…

Tjingeling
Kram
Karin

Annonser

Mammaoro

Satt i väntrummen utanför poliklinisk operation, försökte läsa en bok, gick sådär. Försökte förstå vad de sa på tv’n, vilket inte heller gick särskilt bra. Tog en kopp te som den vänliga sjuksköterskan tagit fram. Magen var i uppror och tårarna låg redo att kasta sig ut genom tårkanalerna. Anspänningen var påtaglig… Men mitt i mitt orosinferno kom en sköterska med ett leende på läpparna, ”det är klart nu och allt har gått bra!” Tack gode Gud!

Idag fick Stina rör i båda öronen, ett rutiningrepp för kirurgen men inte för en mamma. Oron låg inte på ingreppet utan på sövningen, Stinas förskjutna melatoninkurva och andra saker som kunde påverka allt kring just sövningen.

Så lyckan över att allt gått bra var en tacksamhet av Guds nåde, lättnaden var total!

Stinas hörselprover på vänster öra har varit dåliga sedan hon föddes, sist de kollade så konstaterades det att hon hade vatten bakom trumhinnan på båda öronen så därför skulle hon få rör på vänster öra. Eventuellt också på höger. Läkaren sa att det inte rådde någon tvekan om att hon behövde rör i båda öronen och han sa också att hörseln skulle bli bättre. Det kan man ju förstå, det räcker att själv få vatten i örat…

Jag måste verkligen berömma den fantastiska personal som vi har mött idag på Universitetssjukhuset i Linköping, vänliga, förstående, kunniga, professionella och duktiga. Tack!

På väg hem igen gick vi förbi sjukhuskafét varpå jag frågade Stina om hon ville ha något mer att dricka, det ville hon och så pekade hon på en Budapestbakelse och så klart fick hon den med 🙂

Det var med tacksamma steg jag drog vagnen med Stina genom sjukhusets korridorer och ut genom entrén, ut till en klarblå himmel med en strålande sol På håll hördes en hund skälla, Stina tittade förvånat upp på mig och tecknade hund, lyckan var total!

20130408-211341.jpg

Den här mamman kommer att sova väldigt gott i natt!

Kram
Karin