Mardröm

Tyst, svalt rum och renbäddad säng, inatt vill jag sova och drömma sköna drömmar. Inte som natten som var då jag drömde att jag hade svårt att förklara vägen för en utländsk lastbilschaufför och i stället hoppade in i lastbilen för att visa vägen. Han kör som en galning och jag ber honom sakta ner för det kommer en skarp högerkurva längre fram som han aldrig kommer att klara i den här farten. Han förstår inte vad jag säger och vi närmar oss kurvan i väldigt hög fart. Mycket riktigt tappar han kontrollen över lastbilen och vi åker i hög fart rakt in mot en betongvägg. Jag sätter händerna för ansiktet och hinner tänka vad det så här mitt liv skulle sluta, varför skulle jag hjälpa honom att visa vägen? Nu blir mina barn utan sin mamma och Martin utan sin fru!

Har burit med mig drömmen idag, har till och med funderat på hur oförberedd man är på om, Gud förbjude, något sådant skulle hända. Nu tror jag ju inte att drömmar blir till verklighet, inte alla i alla fall 🙂 och absolut inte mardrömmar! Tror dock att de ändå ibland visar på något. Man skulle ju kunna tolka det som så att jag inte skall hjälpa andra genom att sätta mig själv i konstiga situationer för det blir på bekostnad av min familj 🙂 .

Ja, ja oavsett var det var eller om det betyder något så var jag väldigt glad att det bara var en dröm och att jag vaknade med händerna hårt knutna mot ögonen. Inte mycket slår tacksamheten och glädjen av att vakna från en mardröm!

Nu skall jag sova och hoppas på att Stina sover bra i natt samt att jag får drömma härliga drömmar. I morgon är det fredag och jag skall på tjejträff, nice!

Sov gott och dröm vackert ni med!

Appropå krock, här är en bild som jag tog igår, man kan ju vara glad att de planen inte korsade varandras flygväg vid samma tillfälle…

20130829-235442.jpg kram Karin

Tack för tecken

Vänta- bilen – hämta tidningen – äta, ser jag Martin teckna, där han står vid pic-upen och ”batteriladdaren” ute på gårdsplanen, in till mig bakom köksfönstret.

Martin har kommit från morgonbestyret hos grisarna och kollar pic-upen som stått med lyset på och därför behöver ladda batteriet. Sedan tänker han hämta tidningen för att efter det komma in och äta. Tecken som stöd är väldigt smidigt även för oss som kan prata!

Alla, ja jag kan nog säga alla blir imponerade av hur mycket Stina kommunicerar med sina små händer och ansiktsuttryck. Jag är så glad att Cilla (Z’s mamma) tipsade mig om att börja med ”tecken som stöd”, enveten som jag är är jag också glad över att vi lyckades få börja på en kurs även om vi inte tillhörde just det sjukvårdsområdet. Inte minst är jag glad och tacksam för att Stina ”köpte” det och när hon inte vet tecknet för något så sätter hon fram sina små händer och ber mig (eller någon annan) visa hur man tecknar just det som hon vill lära dig. Att telefonen dessutom har appar som visar underlättar också. Det är inte utan att jag får smått panik när jag tänker på hur hennes och vårt liv skulle sett ut utan ”tecken som stöd”. Att det dessutom hjälper oss andra i vardagen är ju dessutom en bonus.

Sedan har hon börjat lägga dig till med gester, slå ut och ner med armen lägga huvudet lite knixigt på sne och säga näää då hon inte tycker det är dags att gå och lägga sig. Sätta armarna i kors eller i armhålorna när hon inte vill något dvs vägrar något, precis som vilken treåring som helst 🙂 . Längtar dock och hoppas på att hon i framtiden kommer att prata. Kan komma på mig själv att undra hur det kommer att låta när hon i så fall skulle prata. Hennes arv är ju inte heller av det tystlåtna slaget… 😉

Som en del vet så är Stina väldigt glad i Spiderman/Spindelmannen, att hon har två bröder som också gärna klär ut dig till superhjältar tycker hon så klart är toppen. Igår när Martin var och körde halm hade Ernst och Folke koll på Stina då jag lagade mat. I trädgården sprang de omkring bland äppleträden och lekte superhjältar. Stina har verkligen världens bästa bröder!

20130824-145637.jpg Ni ser att det är Superman och ”Gröna lanternan” (tror jag han heter…) som står bredvid Spindelmannen som för dagen fått den svarta Spindelmannens mask på sig?

När de inte är superhjältar ser de ut så här 🙂

20130824-145949.jpg Här precis hemkomna från att ha varit med och kört halm.

Ha en härlig lördag och njut av det fantastiska vädret som vi har, i alla fall här i Östergötland!

Kram
Karin

En torsdag i augusti

20130822-223551.jpg

Ingenting är längre som förut
Månen hänger tyst i himmelshus
Det är tid att ge sig av
Tid att göra slag i sak

Lena Philipssons Månsken i augusti ekar i mitt huvud, visst är det häftigt med musik som träffar och förklarar hur man känner det precis just nu. Att någon annan satt ord och musik till något som de känt och upplevt även kan förklara en annan människas känslor och upplevelser.

Augustimånen hänger där i den klara augustinatten, på flera håll hör jag traktens tröskor köra, inget dagg än. I morgon blir det halmkörning. Det är något visst med den här tiden på året, förväntan, oro, stress och väderprognoser. Allt skall stämma och sedan lättnaden som följer då det är klart. Martin arrenderade ut sin mark då han beslöt sig för att ha ett fokus, grisarna. Men det innebär inte att han inte är engagerad i skörden, halmen dessa gyllengula strån är minst lika viktig för en grisbonde som säden. Väderprognosen för morgondagen och helgen ser lovande ut så grisarna kan se fram emot fin halm för det kommande året.

Känns lite konstigt att tänka och planera framåt när vi inte vet hur det går med allt men vi lever här och nu. Morgondagen kan man inte veta något om gårdsförsäljning eller inte…

Ikväll har jag varit på föräldramöte på vårt fritids på föräldrakooperativet Våga Gård. Barnen har beställt ett djungelrum så det blir till att fixa framöver 🙂 Härligt! Vi har verkligen en fantastisk förskola och fritids, vad som än händer framöver så kommer vi inte ta barnen därifrån. Jag kan vara partisk 😉 men en bättre förskola tror jag inte det går att finna.

Bäst att försöka sova en stund innan Stina vaknar, grabbarna kände sig dessutom inte helt piggelina när de lade sig. Feber, huvudvärk och halsont går på skolan… Håller tummarna för att de är pigga och kan vara med på OS som de har under den första skolveckan som dessutom skulle det bli längdhopp i morgon…

Så till suset av tröskor och fortsättningen på Månsken i augusti säger jag god natt!

Var inte rädd jag är här hos dig
Ingenting har ändrat sig
Troget ska jag vänta dig
Som ett månsken i augusti
Var inte rädd jag är här hos dig
Jorden må förändra sig
Jag är fast och full i tron till dig
Som ett månsken i augusti
Månsken i augusti

20130822-222621.jpgNattarbete…

En sorgens dag

Allt blir inte som man tänkt sig, vem i min närhet kunde tro att jag skulle träffa en grisbonde från Östergötland och bosätta mig där. Jag som älskade Göteborg och västkusten. Att jag dessutom skulle brinna för svenskt lantbruk och dess frågor kunde jag nog inte heller tro när jag hängde där i baren på Valand, excet och Park Lane. Tänk så rätt det blev, men spelregler och förutsättningar ändras.

Det är med både stor sorg och en lättnad över att beslutet är taget. Idag går vår gård ut till försäljning, Martin har vänt och vridit sig själv och andra ut och in för att hitta en lösning. Han har varit väldigt duktig och framåt men tog över och satsade med suggstall i ett helt fel läge. Vid projekteringen och byggstarten för stall och maskinhall 2006 var foderpriserna ett pris, när bygget var klart och suggorna väl skulle in 2007 hade de priserna ökat med 100%. Redan där och då blev spelplanen en annan. Men viljan att ge upp har Martin aldrig haft. Han har jobbat och jobbar årets alla dagar, visst vi har väl haft en vecka per år då vi åkt bort för att kunna få vara tillsammans. Vi har trots allt små barn. 🙂

Man kan alltid älta och tycka att man skulle gjort si och så och med facit i hand är det lätt att tycka. Martin lägger av och säljer för att han tar ansvar över sig själv, för oss och sin familj. Martin är en bra, arbetssam och ärlig människa och beslutet har varit inte varit enkelt att ta. Martins farfars farfar var den som byggde upp gården och som med manskraft grundade det som generationer sedan har förvaltat. Vi hade drömmar om att vidareutveckla gården men nu blir det inte så. Det är en sorg såklart för alla involverade!

Jag tror dock på lyckliga slut, vi har fortfarande varandra och våra barn. Tänk Martin kanske kan vara ledig på julafton, ha sommarsemester, ta pappaledigt, att han inte haft dessa ledigheter har inte varit ett problem, mer ett konstaterande att det är så man har det/lever när man är lantbrukare och egen företagare. Djuren måste såklart ha mat och omsorg.

Det känns långt ner i hjärteroten att tänka på att vi skall skall sluta med grisproduktion och sälja gården.

Vet att vi inte är ensamma om detta och drar man inte i nödbromsen i tid kan det spåra ur rejält och det vill vi inte.

Allt blir som sagt inte som tänkt sig men det kan bli bra ändå, det handlar dock om mod och om att våga. Martin har mod att bromsa och vågar kasta sig ut i det okända. Jobb? Han vet inte och har inte hunnit fundera men har du något att erbjuda så hör av dig. Du får en engagerad, stark, social, duktig, ansvarstagande och rolig medarbetare!

20130820-101258.jpg Hageby Östergård, Borghamn

Mitt engagemang för svenska lantbruksfrågor kommer dock inte att försvinna men det får ta andra uttryckssätt. Svenska råvaror är bäst ur hållbarhetssynpunkt, miljö och etik! Det kommer jag aldrig att sluta tro på och ”mässa” om!

Ha en fin tisdag!
Kram
Karin

Morgonluft

God morgon världen!
Vaknar till ett kylslaget sovrum, hör regnet smattra, det doftar höst…

Regn innebär att även min käre man kan följa med till Stockholm annars skulle han varit hemma och kört halm. Det är med dubbla känslor jag gläds över att han kan åka med. Halmen är extremt viktig för en grisbonde, i alla fall för en svensk sådan eftersom vi har lag på att ge halm och strö till våra grisar. Våra suggor går dessutom i lösdrift och lösdriften består av halm, mycket halm. Det är dessutom viktigt att halmen är riktigt torr så att den inte möglar och bildar toxiner (gifter) som grisarna kan bli väldigt sjuka av, suggorna kan till och med kasta (få missfall) på grund av dålig halm.

Som sagt ett icke halmpressarvänligt väder innebär resa till Martins syster i Stockholm. Vi skall spela Brasen cup, en familjegolftävling. I går gick jag min första riktiga golfrunda på nio år! Åh, det var sååå kul. Lite ojämn är väl formen men jag gjorde flera riktigt bra slag och även en del puttar satt. Underbart roligt!

Hör på håll gässens skriande i luften, de flyttar mot varmare breddgrader. Jag ligger fortfarande under mitt varma täcke, resten av familjen sover förutom Stina såklart 🙂 Hon är nyduschad och klar och leker med Pippihuset i sitt rum, det är för omväxlings skull riktigt lugnt här. Lugnet före stormen…

20130817-054445.jpg Swing it!
Ha en fin dag!
Kram
Karin

Varför? Varför inte?

Klart jag ska! Jag betalar in direkt. hör jag mig själv säga. Hur tänkte jag, är av naturen rätt positivt inställd till saker och allting ordnar sig till slut på ett eller annat sätt. Men vissa saker löser sig inte bara så där… Man måste träna mycket för att gå från noll till tre mil och då menar jag inte gå som i gå utan tanken är att man, dvs jag, skall springa de där tre milen en lördag i september. Det jag så spontant anmälde mig till var Liningöloppet, och varför smygstarta med en mil när man kan ta tre?

Ja, ja gjort är gjort och självklart skall jag genomföra det. Det skall också sägas att det är väldigt bra att ha ett mål, då blir träningen av, den måste prioriteras även om barn, grisar, hus, hem, man och katt kommer före… 😉

Igår tog jag en runda och förbättrade min km-tid, alltid något att glädja sig åt 🙂

Jag måste också säga att det är vackert ute nu, tröskornas mullrande, vindkraftverkens susande, traktorerna och vagnarnas idoga körande med nytröskad säd, mörka nyplöjda fåror och till detta en doft av jord, tröskdamm och inte minst doften av höst som blir mer och mer påtaglig. Man kan ha sämre upplevda träningsförhållanden…

20130815-082158.jpg

20130815-082134.jpg

20130815-082143.jpg

20130815-082206.jpg Ser ni molnelefanten?
Ha en fin dag!
Kram
Karin

När det omöjliga blir möjligt

Ibland önskar jag att man kunde frysa eller pausa vissa ögonblick, klippa ut dem, rama in dem eller lägga dem i en särskild ask för att vid senare tillfällen tas fram och upplevas igen å igen å igen.

De där tillfällena är som att hela jag är så närvarande som jag kan bli, hela kroppen, varenda cell, nerv, mitokondrie vet om det där ögonblicket.

Mitt senaste sådana tillfälle var när Folke, som har järnbrist, skulle svälja sin järntablett. Detta har under en tid gått jättebra för att en dag helt plötsligt inte alls fungera. Han har trälat med det men tabletten har bara inte gått ner. Så skulle vi efter några dagars uppehåll på det igen och hans mor, dvs jag, försökte peppa liksom jag gjort tidigare men då det ändå inte fungerat. Jag har också påtalat hur viktigt det är att han får i sig den (han äter järnrik mat, de vet dock inte varför han har järnbrist). Och så äntligen slinker den rackarns tabletten ner på första försöket, lyckan i ögonen, blicken på Folke går inte i ord att beskriva, stoltheten över att återigen klara av att svälja en tablett. Den stunden, den känslan var i mina ögon och i mitt hjärta helt fantastisk!

Skulle det vara så märkvärdigt tänker någon, ja svarar jag, att se någon lyckas ned något som han/hon inte tror han/hon skall klara av, om så bara en ynklig tablett är stort.

Efter att tabletten rullade ner där i magen och Folke var lyckligast i världen, tittade jag honom djupt in i ögonen och sa Folke, det finns ingenting som du inte kan klara av, det enda som sätter stopp för det du vill göra är din hjärna. Så länge du tror att du kan göra saker så kan du det! Ibland krävs det både träning och mod, vissa saker behöver kunskap, då får man skaffa sig det.

Det är ofta de små sakerna som får oss att tro på oss själva och kunna åstadkomma de stora sakerna, det kan vara gruskornet som får jättestenen att rulla. Man måste dock själv tro på det!

20130814-095048.jpg Här är min modiga, duktiga Folke i full färd med att hjälpa mamma att koka kräftor.

Önskar er en fin dag,
Kram
Karin