Mardröm

Tyst, svalt rum och renbäddad säng, inatt vill jag sova och drömma sköna drömmar. Inte som natten som var då jag drömde att jag hade svårt att förklara vägen för en utländsk lastbilschaufför och i stället hoppade in i lastbilen för att visa vägen. Han kör som en galning och jag ber honom sakta ner för det kommer en skarp högerkurva längre fram som han aldrig kommer att klara i den här farten. Han förstår inte vad jag säger och vi närmar oss kurvan i väldigt hög fart. Mycket riktigt tappar han kontrollen över lastbilen och vi åker i hög fart rakt in mot en betongvägg. Jag sätter händerna för ansiktet och hinner tänka vad det så här mitt liv skulle sluta, varför skulle jag hjälpa honom att visa vägen? Nu blir mina barn utan sin mamma och Martin utan sin fru!

Har burit med mig drömmen idag, har till och med funderat på hur oförberedd man är på om, Gud förbjude, något sådant skulle hända. Nu tror jag ju inte att drömmar blir till verklighet, inte alla i alla fall 🙂 och absolut inte mardrömmar! Tror dock att de ändå ibland visar på något. Man skulle ju kunna tolka det som så att jag inte skall hjälpa andra genom att sätta mig själv i konstiga situationer för det blir på bekostnad av min familj 🙂 .

Ja, ja oavsett var det var eller om det betyder något så var jag väldigt glad att det bara var en dröm och att jag vaknade med händerna hårt knutna mot ögonen. Inte mycket slår tacksamheten och glädjen av att vakna från en mardröm!

Nu skall jag sova och hoppas på att Stina sover bra i natt samt att jag får drömma härliga drömmar. I morgon är det fredag och jag skall på tjejträff, nice!

Sov gott och dröm vackert ni med!

Appropå krock, här är en bild som jag tog igår, man kan ju vara glad att de planen inte korsade varandras flygväg vid samma tillfälle…

20130829-235442.jpg kram Karin

Annonser

Publicerat av

En bondkärrings liv och betraktelser

Jag är utbildad Hälsovetare arbetar som personalstrateg, mamma till tre barn, Ernst, Folke och Stina - Stina har Smith-Magenis syndrom. Jag är gift med Martin, en f.d grisbonde på Östgötaslätten. Här skriver jag om livet som mamma, om Stinas diagnos och allt vad det innebär samt om livet på landet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s