Lidingöloppet vs. Romantisk weekend

Ibland kommer våra största insikter från våra misslyckanden, inte från våra prestationer. ~ Okänd

Även om det är av egen fri vilja så känns det lite som ett misslyckande att jag i stället för att kämpa på Lidingöloppet nu befinner mig på en
romantisk weekend på Södeköpings brunn med min man. Dock inget misslyckande att få umgås på tu man hand med Martin men att inte genomföra det som jag hade intentionen att göra. Faktum kvarstår att jag ett: var för dåligt tränad och har ont i halsen, två: så behövde vi verkligen komma bort och bara få prata med varann och umgås. Kan ärligt säga att det kändes viktigare än någonting annat. Mycket är nu på gång och snurrar med gården och allt runtomkring, beslut skall tas, då är det bra att vara samkörda och ha en plan.

Jag måste passa på att tacka alla för sms, telefonsamtal och peppande ord, man blir mållös när man inser hur många fina vänner, gamla som nya, man har, tack!

Nu skall vi gå ner till spa’et, först en klunk till på bubblet som stod och väntade på rummet då vi kom hit, tack sötaste Eva och Markus för er omtanke!

20130928-171356.jpg
Ha en fin helg!
Kram
Karin

Solöverblekta slingor, by, by!

Tittar mig i spegeln och inser att jag ser liiite 80-talig ut med väldigt solblekta slingor, bara gnuggluggen som fattas. Ringer som vanligt frisören då jag akut vill klippa och slinga till mig. Ibland har man (jag) tur, fick en tid två dagar senare, dvs idag.

Så istället för lunch så fick håret sig en omgång, här hade det passat med före och efter bild men det blir lite som att jag själv tycker det blev bra, vilket jag tyckte men i alla fall inte vill visa. Lät det där fånigt? Mmmmm, jag vet! Det blir en ”mitt i mellan-bild” i stället…

20130911-131643.jpg Seriöst, nu är lunchen slut och jag skall åter igen sätta mig in i planeringen av utbildandet av Motala kommuns Hälsoombud…
Ha en fin dag!

Cancer

Läser Kristian Gidlunds blogg och tårarna trillar. Jag känner inte ens denne man men känner sådan sorg över att hans liv rinner ut som genom ett timglas och ingen kan vända timglaset och låta honom få en chans till att få leva längre. Han får mig också känna en sådan tacksamhet över att jag får möjlighet att uppleva och leva varje dag. Cancer denna illasinnade kräfta som tar liv, efter liv, efter liv…

Kristian är dålig, mycket dålig nu. En av mina äldsta vänners mamma gick häromdagen bort i cancer, hon var en väldigt fin och varm person. Världen har förlorat en fru, farmor, mormor, vän, granne, arbetskamrat, släkting och inte minst en mamma! Mitt hjärta gråter för er förlust, mina tankar är hos er!

På sistone har jag hört flera som fått cancerbesked, kända som okända, nära vänner, goda vänner, facebookvänner och vänners vänner, människor med hela livet framför sig. Cancer är en elak sak som förstör, förändrar och förpestar. Vi kan alla bidra till forskning för att lära oss mer om denna illasinnade sjukdom, Cancerfonden tar tacksamt emot varje litet bidrag. Varje liten krona gör skillnad !
Plusgiro: 901986-0
Bankgiro: 901-9514

Kärlek!
Karin

”Vad skall väck? Lastbilsdäck! Vad skall hit? Säker trafik!”

Våren 2006 hade en olycka inträffat med en lastbil i höjd med Väversunda ca 2 mil söder om Vadstena på riksväg 50. Min vän Paulina, tillika dåvarande ”granne” sa det här är inte klokt! Något måste göras åt den där vägen! Det var inte den första dödsolyckan och skulle säkerligen inte heller den sista, på riksväg 50.

Vi gick på samma babysång och Paulina hade även pratat med andra föräldralediga mammor inne i Vadstena och så klart tyckte alla samma sak. Vägen måste bli säkrare, förutom landsvägen behövdes det en omfart förbi Vadstena för tung trafik mullrar genom staden mellan husen 24:7.

Sagt och gjort, någon sammankallade till möte, vad skall vi heta? frågade någon. Med tanke på att vi inte var de första som tyckt att RV50 var livsfarlig och att andra kämpat för samma sak så tog vi över stafettpinnen och förvaltade det som andra påbörjat. Vi tog över ett arv kan man säga, vi ville ha med riksväg 50 i namnet och då blev det till slut, ”auktionsgruppen riksväg 50 – ARV 50”

Listor för namnunderskrifter lades ut i butiker, företag, caféer och på bensinstationer i stan och på landet, själv gick jag med en lista i väskan för att samla påskrifter.

Alla var inte helt övertygade om att
minska trafiken, klart att ingen ville ha olyckor och en riskfylld väg men man var orolig för att Vadstena stad skulle få färre spontanbesökare om vägen gick längre bort från stadskärnan.

Många underskrifter blev det, några ur ”vår” grupp uppvaktade dessutom infrastrukturministern. Vi var med i radio och på lokal-tv. Men det största intrycket gjorde nog demonstrationståget. Själv hade jag aldrig gått i ett demonstationståg men det var det andra som hade gjort och delade med sig av erfarenheter och hur det hela skulle styras upp. Vi var rätt nervösa innan, skulle det komma några? Vi hade inte behövt vara oroliga, Vadstenas kommuninvånare gick man ur huse och slöt upp bakom våra plakat. Många hade dessutom gjort egna. Våra slagord var bl.a. Vad skall väck? Lastbilsdäck! Vad skall hit? Säker trafik! Där gick jag höggravid med Folke och vrålade i en megafon, haha, härliga minnen, en kväll att minnas!

Drivande politiker, engagerade personer under många år, namnunderskrifter och demonstrationen fick genomslag och en omfart klubbades igenom. I maj förra året togs första spadtaget och idag invigdes omfarten.

20130909-214114.jpg

20130909-214143.jpg
Tal, bandklippning, kaffe och kanelbullar och såklart har jag själv kört på vägen. Det kommer dessutom att gå snabbare till jobbet i Motala i morgon!

Nu ser jag fram emot invigningen av Motalabron ”Skepparpinan” den 9 oktober och den nya dragningen av riksväg 50 som kommer att gå via Mjölby-Skänninge-Motala så att vi förhoppningsvis får minskad tung trafik på ”vår” väg.

Vad blir nästa steg? Förhoppningsvis en cykel och gångväg mellan Ödeshög-Vadstena-Motala, vad sägs skall vi dra igång en grupp för det?

I mitt huvud ekar vad skall hit? Säker trafik! och gärna lite inflyttningar…

God natt!
Karin

Föräldraförsäkring, för vem?

Jag känner mig som en riktig man! säger Folke då han steker köttfärsen som skall bli lördagens tacos. Underbart att höra och blir glad över att han tänker som han gör!

Det här med könsroller kan ju vara rätt infekterat och det gäller att vara och uttrycka sig politiskt korrekt även om verkligheten inte alltid ser att vara det. Ta bara det här med föräldraledighet. Sedan jag blev förälder har det varit två val, vid båda tillfällena har jag passat på att vid telefonväkteri i SVT ringa in och diskutera det faktum att alla familjer inte har möjlighet att dela lika på föräldraledigheten hur mycket man än skulle önska. Att ha möjlighet att få vara hemma med sina barn under så lång tid som vi har möjlighet till i Sverige är fantastiskt! Men att dela lika är inte så enkelt, särskilt inte som småföretagare och lantbrukare (djur).

Vid båda tillfällena jag ringt in, först (2006) till dåvarande språkröret Peter Eriksson och vid det andra tillfället (2010) Lars Ohly, fick jag beklämmande svar. Eriksson sa att MP skulle satsa på fler avbytare inom lantbruket (det är ju bara att gå in och fixa…) och Ohly hade ingen förståelse för att det inte var möjligt, man (vi) kunde väl anställa fler (ekonomiskt möjligt var det ja!) Jag blir upprörd bara jag tänker på det!

Klart som korvspad att min man hade varit föräldraledig om han haft möjlighet, om det funnits möjlighet att hitta någon som jobbar praktiskt taget gratis och som vill det bästa för företaget. Man kan också vända på det, det kunde varit jag som var bonde så jag ser inte på det här som en kvinnofälla. Vi måste se på det fantastiska med att få barn ur vårt perspektiv, vad funkar för oss som familj och som småföretagare? M är en fantastisk pappa och har tagit varje ledig stund för att vara med sina barn, trots han inte tagit ut föräldraledighet…

Detta är inte unikt för vår familj, många småföretagare har det så, lantbruk eller inte. Skall bli intressant att höra diskussionerna kring Folkpartiets förslag framöver.

Jag säger inte att det inte är en kvinnofälla, jag säger bara att det måste finnas fler sätt att angripa problemet än att dela dagarna exakt lika. Vad blir konsekvensen av det? Förmodligen kommer några barn att få börja i förskola väldigt tidigt, vem tar emot dem? Föräldraförsäkringen är väl ändå till för att barnet skall få den bästa starten i livet tillsammans med sina föräldrar/sin förälder?!

Nä, ni beslutsfattare – fokusera på vad som är bäst för barnet och skapa förutsättningar för att ingen, varken den ena eller den andra föräldern förlorar, på sikt, ekonomiskt på det! Att med ”koblick” stirra sig blind på könsfördelning är så 2010! Låt mig aldrig få höra igen att ”sådana som vi som inte delar på dagarna inte borde skaffa barn!”. Då kan sådana som hen sluta äta mat, för då skulle personer i barnafödande ålder sluta producera mat!

På återseende 🙂
Karin