En bondkärring var det ja…

Två veckor kvar innan gårdsförsäljningen går igenom, två veckor med mycket arbete för att lämna över gården till nästa ägare.

Det är inte snytet ur näsan direkt. Det praktiska, det synliga som skall göras är väl en sak men känslan att lämna över, sälja gården där generationer har gått före oss tycker jag personligen är så mycket värre. Det är viktigt att poängtera att det är mina känslor som jag beskriver här och inte Martins, vad och hur han känner får han själv berätta. Femte generationens lantbrukare, även om jag bara varit i familjen i 15 år så känner jag hammarslagen som byggt vårt hus, svetten som lackat då grunden lagts för varje svinhus, kaffet på fältet vid skörd 1941 som 2006. Minns när Martin byggde suggstallet 2007, Ernst var 1,5 och Folke var hyfsat nyfödd. Martin jobbade natt som dag och vi såg knappt röken av honom. Den enda chansen att träffa honom var att vara med på bygget, så när barnen var lagda satte jag på babywatchern och gick ut i det blivande stallet och ”najade” armeringsjärn tillsammans med Martin. Eller då Stina var nyfödd och Martin tröskade. Farmor kom ner och tog hand om Stina en stund medan Ernst, Folke och jag åkte bort till till fältet där Martin tröskade med nybakt pizza, vi satt på pick-upflaket och åt pizza i dammet och till ljudet av tröskands muller. Fina minnen!

Skörden 2009
Skörden 2009

Då när beslutet togs fanns det klart en del orosmoment som jobb och boende. Men bidar man sin tid så löser sig saker och jobb för Martin var så klart det viktigaste. Vilket han har fått!!! Fantastiskt roligt! Gården lämnas den 14 mars, han börjar jobba den 17 mars, inte arbetslös en dag. Dessutom på ett ställe och med arbetsuppgifter som känns både spännande och utmanande. Företaget heter Biototal . Som sagt riktigt roligt!

Vad det gäller boende så vet vi inte ännu, vi får dock bo kvar ett tag, vilket känns väldigt bra även om det inte är en lösning på sikt.

Så vad blir det nu av den här bondkärringens blogg, har funderat på att byta namn men ändå inte. Martin kommer att jobba med förnyelsebar växtnäring och inte med eget lantbruk men jag är ju inte ”bara” hans fru ;-)… Men å andra sidan så är han ju min egen James Bond så det får väl bli En Bondkärrings liv och betraktelser, hahahha.

Ha det gott, nu skall jag ge mig av till årsstämman för Sveriges Djurbönder. Magskänslan säger att det kommer att bli en spännande dag!

Kram
Karin

Publicerat av

En bondkärrings liv och betraktelser

Jag är utbildad Hälsovetare arbetar som personalstrateg, mamma till tre barn, Ernst, Folke och Stina - Stina har Smith-Magenis syndrom. Jag är gift med Martin, en f.d grisbonde på Östgötaslätten. Här skriver jag om livet som mamma, om Stinas diagnos och allt vad det innebär samt om livet på landet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s