Då var gården såld…

Då kom till slut dagen D, dagen som för alltid kommer att finnas i denna familjs hjärtan och minnen. Den 19 november kl.14:15 undertecknades försäljningen av Hageby Östergård (Hageby 103). Den fem generationer långa eran bryts nu för nya ägare och nya drömmar. Det känns både som en lättnad och som en sorg. Lättnad över att beslutet är taget och nya drömmar får växa, sorg för att de drömmar vi hade med slakteri och gårdsförsäljning nu är borta. Och sorg över att det slutar med oss… Men vi har varandra och vi är friska! Det om något är en tröst.

Hus, stallar, mark och grisar ingår i köpet. Vi kommer dock att bo kvar ett tag efter överlåtelsen som sker i mars.

Tack alla ni som stöttat Martin i detta! Det har varken varit ett enkelt eller självklart beslut, det är tungt att vara den som slår spiken i dörren, speciellt när man egentligen inte vill! Men det fanns inte så mycket att be för, Martin har tagit hjälp från oberoende personer för att räkna på en sannolik kalkyl och som det ser ut skulle marginalerna bli så små att det hela skulle bli väldigt sårbart och en stor risk.

Aldrig har det väl varit så angeläget att välja kött med ursprung Sverige som nu! Vi är långt ifrån ensamma om att lägga ner/av. Mitt engagemang för svenskt kött och svenska råvaror kommer inte att försvinna i och med att vi slutar med grisuppfödning. Svenskt jordbruk ÄR utrotningshotat! Med de tuffaste djurskydds- och miljökrav i världen har vi verkligen något att vara stolta över och rädda om. Men det kräver också medvetna konsumenter som frågar efter mat med ursprungsmärkning: Sverige i livsmedelsbutiken, i skolbespisningen, i äldreomsorgen, på lunchrestaurangen, finkrogen och i snabbmatsköket. Den dag, må den aldrig komma, då gränserna stängs på grund av en epidemi, sjukdomsutbrott eller krig, då kan mindre än hälften av Sveriges befolkning få mat på bordet. Detta kan för många vara en Science fiction-tanke men multiresistenta bakterier är ett reellt folkhälsohot som vi alla borde tänka ett varv till om.

Mitt motto ”man får det man betalar för” känns mer aktuellt än någonsin! Alla svenska bönder, jag håller på er, ni är fantastiska! Måndag som söndag, julafton som vardagsnatt, 365 dagar om året, många, många timmar om dygnet, kämpar ni och sliter för att vi skall få mat och mjölk på borden. Ni är sanna hjältar, jag beundrar er!

Vi, familjen Ceder slutar i mars med grisproduktion, vi önskar de nya ägarna allt gott! Nu väntar för oss så småningom ett nytt, annat liv, det kommer att bli bra, det finns inget annat alternativ än att det skall bli bra!

20131119-212957.jpg Här små tillväxtgrisar och en liten Stina. Kram, var rädda om varandra!
Karin

Den viktigaste dagen i november

Idag är det den internationella Smith-Magenis dagen. Att det är just den 17 november har att göra med den lilla kromosombiten som fattas sitter på 17p11.2.

Jag har via Facebook idag haft kontakt med människor runt om i världen där en familjemedlem har SMS. Människor egentligen för mig helt okända men tack vare vår gemensamma nämnare, SMS, blir de vänner trots att vi aldrig träffats. De är ovärdeliga då SMS är en sådan sällsynt diagnos. Har man frågor eller funderingar finns de där tillhands. Kunskapen bland sjukvårdspersonal är, på grund av sällsyntheten, begränsad. Men våra frågor kan få svar från bl.a Australien, Japan, Danmark, Sydafrika, Norge, England, USA, Finland, Mexico och så klart från Sverige.

Har hört att en ny familj har tillkommit till den svenska SMS-familjen. Tänker en del på vad de går igenom, första året var för mig personligen tungt. Att inte veta, alla frågor och funderingar man hade, hur skall det bli? Vad kommer att hända? Nu så här snart två år efter provsvaret så har vi så klart inte alla svar, långtifrån! Men det känns inte lika viktigt, vi vet ju inte vad som kommer att hända med våra pojkar eller med oss själva heller. Stina hjälper oss att leva mer och mer i nuet. Även om jag i en kristallkula skulle få en glimt av framtiden så skulle jag nog inte våga/vilja se det. Dalai Lama sägs ha sagt om människan att: ”Hon är så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet”. Sedan skulle jag väl ljuga om jag sa att jag inte är nyfiken på framtiden och så klart skulle jag gärna vilja höra att allting kommer att gå/bli bra!

Lika bra som det gick för vår katt Prinsen, Martin hittade honom i gödselrännan där hans mamma lämnat honom till sitt öde. Han blev flaskmatad och är världens gosigaste katt!

20131117-135942.jpg Nu skall vi fira resterande dagen med god mat och ”tårta”!

Kram på er!
Ha en fin söndag!
Karin

Små ord som fyller hjärtat!

Målarfärg i ansiktet, på händerna och till och med på vännen. Jag är ingen målartalang direkt! Det har jag aldrig varit. Minns särskilt när jag som tonåring skulle måla om mitt rum och skulle sätta tillbaka locket på målarburken och skulle bara stampa till på locket litegrand… Resultat? Foten i målarburken och färg överallt!

Nu är i alla fall hela Vågas snickarbod struken en första gång, skönt!

De här röjardagarna på vårt föräldrakooperativ är alltid så trevliga, vi grejar, dricker kaffe och käkar korv men vi pratar också en hel del med de vuxna och med barnen. Idag kom en flicka fram till mig och sa:

Vet du, Stina är min bästa kompis!

Jag bara log och inom mig brast jag av lycka, tårar ville krypa ut. Fina, fina flicka du gjorde mig så glad. En dag när du är stor skall jag berätta det för dig!

Det är klart att man hoppas att ens barn skall få kompisar, funktionsnedsättning eller inte. Men Stinas diagnos innehåller saker som att vara utåtagerande och det kan innebära att andra barn inte vill leka med dem. Så min oro om kompisar finns där såklart. Stinas resurs och andra pedagoger på Våga har dock berättat att Stina och den här flickan verkligen klickar men att själv se det och höra det från henne gjorde hela min dag! Jag blev så glad och hjärtat fylldes med värme och kärlek!

Liten Stina som har en bästa kompis

20131019-145449.jpg Fröken kanske har sin mors svårighet med att hålla färgen på penseln och på det som skall målas, i det här fallet läppstift… 🙂

Nu sover hon och jag myser med killarna i soffan, snart dags att förbereda maten. Idag blir det Wallenbergare till lunch.

Må då gott och ha en fin helg!
Kram
Karin

Ord som sårar

Ikväll var en av mina söner ledsen då en skolkamrat hade sagt till honom att Stina var dum i huvudet för att hon är utvecklingsstörd. Det gör så ont i mammahjärtat! Jag vet att det ”bara” är barn men det är inte okey. Och det är inte okey att Stinas bröder skall bli ledsna på grund av att Stina har SMS. Jag blir glad i mammahjärtat då jag hör honom säga,

Ingen får säga så om Stina, jag kommer alltid att skydda henne!

Samtidigt tänker jag att det kan vara ett tungt ok att bära att ständigt finnas där för sin syster. Men jag är glad att han berättar det här för mig så att vi kan prata om det. Han skulle dessutom prata med sin fröken om det hände på skolan.

Ord som kommer till mig när jag tänker på detta är tolerans och öppenhet. Vi har valt att prata och berätta om Stina och hennes diagnos för att det inte skall bli en massa förutfattade meningar och för att vi, såklart, älskar henne precis som hon är! Hon har gett oss ett perspektiv på saker och ting som jag aldrig tidigare varit i närheten av. Hon har gjort det svart-vita till en mängd gråskalor. Ingenting är självklart och ”normalt” med henne men faktum är att det inte är det med hennes bröder, föräldrar eller någon annan heller. Visst man kan förvänta sig saker och ting kring utveckling, personlighet, beteende, ja vad du vill men det blir ändå som det blir. Det är världen omkring som formar oss, vi föds med ett grundmaterial men det är omgivningen och förutsättningarna som gör oss till dem vi är. Det är i alla fall min fasta övertygelse.

Stina utvecklas ständigt, hon går på storbarnsavdelningen (vet inte om man säger så…) och hennes teckenutveckling har ökat, hon vill göra saker själv och hon försöker säga några fler ord än mamma och pappa. Hon har en toppenresurs på förskolan och jag vet att jag har skrivit det många gånger men hon är på en fantastisk förskola! Det engagemanget som finns där är bara bäst, detta gäller så klart för alla barn som går där, inte bara för Stina.

Jag vet att pojken som sa som han sa om Stina inte är en elak pojke, han kanske hade en dålig dag och ville att andra också skulle må dåligt. Oavsett vilket så är det jobbigt att inte kunna vara på plats när sådant här händer, jag vet att de vuxna på skolan finns där när och om det händer på skolan men när det händer på bussen, i lekparken eller någon annanstans då skulle jag vilja vara en hök som ständigt cirkulerar ovanför dem och vid fara kan jag störtdyka ner för att undanröja hotet… Vet att detta inte är möjligt, jag kan bara ge dem redskap att själva klara av det och att våga säga ifrån och berätta för någon vuxen, vad det än gäller.

Jag/vi är välsignad/e med tre fantastiska barn, är glad att de har varandra och hoppas att de kommer fortsätta hålla av varandra på samma sätt som idag!

20131007-215403.jpg
Jag önskar så att utvecklingsstörd inte var ett så laddat ord utan bara en förklaring. Jag önskar att man inte slängde sig med det på ett nedsättande sätt. Stina må ha en utvecklingsstörning men vårt fokus kan inte ligga på den lilla bit som fattas på kromosom 17 utan på alla andra fungerande kromosomer.

Stina är fantastisk, hon är ett underverk, hon är Ernst och Folkes lillasyster, hon är vår dotter, hon är Stina – världens bästa Stina!

Kram
Karin

Lidingöloppet vs. Romantisk weekend

Ibland kommer våra största insikter från våra misslyckanden, inte från våra prestationer. ~ Okänd

Även om det är av egen fri vilja så känns det lite som ett misslyckande att jag i stället för att kämpa på Lidingöloppet nu befinner mig på en
romantisk weekend på Södeköpings brunn med min man. Dock inget misslyckande att få umgås på tu man hand med Martin men att inte genomföra det som jag hade intentionen att göra. Faktum kvarstår att jag ett: var för dåligt tränad och har ont i halsen, två: så behövde vi verkligen komma bort och bara få prata med varann och umgås. Kan ärligt säga att det kändes viktigare än någonting annat. Mycket är nu på gång och snurrar med gården och allt runtomkring, beslut skall tas, då är det bra att vara samkörda och ha en plan.

Jag måste passa på att tacka alla för sms, telefonsamtal och peppande ord, man blir mållös när man inser hur många fina vänner, gamla som nya, man har, tack!

Nu skall vi gå ner till spa’et, först en klunk till på bubblet som stod och väntade på rummet då vi kom hit, tack sötaste Eva och Markus för er omtanke!

20130928-171356.jpg
Ha en fin helg!
Kram
Karin

Föräldraförsäkring, för vem?

Jag känner mig som en riktig man! säger Folke då han steker köttfärsen som skall bli lördagens tacos. Underbart att höra och blir glad över att han tänker som han gör!

Det här med könsroller kan ju vara rätt infekterat och det gäller att vara och uttrycka sig politiskt korrekt även om verkligheten inte alltid ser att vara det. Ta bara det här med föräldraledighet. Sedan jag blev förälder har det varit två val, vid båda tillfällena har jag passat på att vid telefonväkteri i SVT ringa in och diskutera det faktum att alla familjer inte har möjlighet att dela lika på föräldraledigheten hur mycket man än skulle önska. Att ha möjlighet att få vara hemma med sina barn under så lång tid som vi har möjlighet till i Sverige är fantastiskt! Men att dela lika är inte så enkelt, särskilt inte som småföretagare och lantbrukare (djur).

Vid båda tillfällena jag ringt in, först (2006) till dåvarande språkröret Peter Eriksson och vid det andra tillfället (2010) Lars Ohly, fick jag beklämmande svar. Eriksson sa att MP skulle satsa på fler avbytare inom lantbruket (det är ju bara att gå in och fixa…) och Ohly hade ingen förståelse för att det inte var möjligt, man (vi) kunde väl anställa fler (ekonomiskt möjligt var det ja!) Jag blir upprörd bara jag tänker på det!

Klart som korvspad att min man hade varit föräldraledig om han haft möjlighet, om det funnits möjlighet att hitta någon som jobbar praktiskt taget gratis och som vill det bästa för företaget. Man kan också vända på det, det kunde varit jag som var bonde så jag ser inte på det här som en kvinnofälla. Vi måste se på det fantastiska med att få barn ur vårt perspektiv, vad funkar för oss som familj och som småföretagare? M är en fantastisk pappa och har tagit varje ledig stund för att vara med sina barn, trots han inte tagit ut föräldraledighet…

Detta är inte unikt för vår familj, många småföretagare har det så, lantbruk eller inte. Skall bli intressant att höra diskussionerna kring Folkpartiets förslag framöver.

Jag säger inte att det inte är en kvinnofälla, jag säger bara att det måste finnas fler sätt att angripa problemet än att dela dagarna exakt lika. Vad blir konsekvensen av det? Förmodligen kommer några barn att få börja i förskola väldigt tidigt, vem tar emot dem? Föräldraförsäkringen är väl ändå till för att barnet skall få den bästa starten i livet tillsammans med sina föräldrar/sin förälder?!

Nä, ni beslutsfattare – fokusera på vad som är bäst för barnet och skapa förutsättningar för att ingen, varken den ena eller den andra föräldern förlorar, på sikt, ekonomiskt på det! Att med ”koblick” stirra sig blind på könsfördelning är så 2010! Låt mig aldrig få höra igen att ”sådana som vi som inte delar på dagarna inte borde skaffa barn!”. Då kan sådana som hen sluta äta mat, för då skulle personer i barnafödande ålder sluta producera mat!

På återseende 🙂
Karin

Tack för tecken

Vänta- bilen – hämta tidningen – äta, ser jag Martin teckna, där han står vid pic-upen och ”batteriladdaren” ute på gårdsplanen, in till mig bakom köksfönstret.

Martin har kommit från morgonbestyret hos grisarna och kollar pic-upen som stått med lyset på och därför behöver ladda batteriet. Sedan tänker han hämta tidningen för att efter det komma in och äta. Tecken som stöd är väldigt smidigt även för oss som kan prata!

Alla, ja jag kan nog säga alla blir imponerade av hur mycket Stina kommunicerar med sina små händer och ansiktsuttryck. Jag är så glad att Cilla (Z’s mamma) tipsade mig om att börja med ”tecken som stöd”, enveten som jag är är jag också glad över att vi lyckades få börja på en kurs även om vi inte tillhörde just det sjukvårdsområdet. Inte minst är jag glad och tacksam för att Stina ”köpte” det och när hon inte vet tecknet för något så sätter hon fram sina små händer och ber mig (eller någon annan) visa hur man tecknar just det som hon vill lära dig. Att telefonen dessutom har appar som visar underlättar också. Det är inte utan att jag får smått panik när jag tänker på hur hennes och vårt liv skulle sett ut utan ”tecken som stöd”. Att det dessutom hjälper oss andra i vardagen är ju dessutom en bonus.

Sedan har hon börjat lägga dig till med gester, slå ut och ner med armen lägga huvudet lite knixigt på sne och säga näää då hon inte tycker det är dags att gå och lägga sig. Sätta armarna i kors eller i armhålorna när hon inte vill något dvs vägrar något, precis som vilken treåring som helst 🙂 . Längtar dock och hoppas på att hon i framtiden kommer att prata. Kan komma på mig själv att undra hur det kommer att låta när hon i så fall skulle prata. Hennes arv är ju inte heller av det tystlåtna slaget… 😉

Som en del vet så är Stina väldigt glad i Spiderman/Spindelmannen, att hon har två bröder som också gärna klär ut dig till superhjältar tycker hon så klart är toppen. Igår när Martin var och körde halm hade Ernst och Folke koll på Stina då jag lagade mat. I trädgården sprang de omkring bland äppleträden och lekte superhjältar. Stina har verkligen världens bästa bröder!

20130824-145637.jpg Ni ser att det är Superman och ”Gröna lanternan” (tror jag han heter…) som står bredvid Spindelmannen som för dagen fått den svarta Spindelmannens mask på sig?

När de inte är superhjältar ser de ut så här 🙂

20130824-145949.jpg Här precis hemkomna från att ha varit med och kört halm.

Ha en härlig lördag och njut av det fantastiska vädret som vi har, i alla fall här i Östergötland!

Kram
Karin