Allt och inget…

Låååång tid sedan jag checkade in här! Jag har helt enkelt inte orkat, varit trött, vabbandes och i och med detta omotiverad. Det kräver en viss känsla och inspiration att skriva om något, såvida det inte ”bara” skall handla om vad jag lagat för middag idag. Om någon skulle vara intresserad så blev det kotletter från egen gård… 😉

De senaste veckorna har sjukdomarna avlöst varandra, var rätt nöjd innan februari men uttrycket ”vabbruari” stämmer väl in även i vår familj. Folke har haft både maginfluensa och vanlig influensa, Stina har haft dubbelsidig öroninflammation och lunginflammation, samtidigt! Dessutom blev vi hemskickade med att de trodde att det ”bara” var en förkylning, en och en halv dag senare när vi sökte igen blev det konstaterat. Lilla Stina, sov knappt någonting och hade det väldigt jobbigt med sin andning. Men hon fick dubbel dos av antibiotika och inhalationer av olika medikament så nu är hon bra igen. Folke är också okey, tack och lov!

När barnen får sjukdomar som kan behandlas med antibiotika är man oändligt tacksam för att det fungerar! Det är skrämmande att tänka att hade det varit multiresistenta bakterier så hade inte antibiotikan bitit och utgången hade förmodligen sett helt annorlunda ut, hualien! Dessvärre är folkhälsans största hot, troligtvis, just multiresistenta bakterier. I Sverige har vi i lantbruket nolltolerans på detta (och så mycket mer), nu överlever tydligen inte multiresistenta bakterier i dött kött så man kan, troligtvis, inte få i sig det den vägen. I ex. Danmark så ges antibiotika i förebyggande syfte, så de som arbetar i lantbruksmiljö är minst sagt utsatta. Hörde en siffra om att 88% av grisarna i Danmark (eller om det var besättningarna) bär på multiresistenta bakterier. Detta trolitvis tack vare just det faktum att de får antibiotika i förebyggande syfte.

Nu vill jag skriva om något trevligare 🙂 . Under åtta veckor har Hushållningssällskapets lokalavdelning ordnat gympa i vår skolas gymnastiksal. Det har varit fullt varje gång och ikväll var det sista tillfället 😦 Men inte nog med att vi haft kul och tränat ihop, allt avslutas med fest på Gyllenhammars pensionat i Borghamn. En väldigt trevligt ställe, god mat och underbara ägare. Fantastiskt att ett litet samhälle som Borghamn kan ha ett sådant förstklassigt ställe :-).

I lördags var Martin och pojkarna och åkte skidor på Omberg, i strålande sol, med klarblå himmel och nästintill vindstilla visade sig vårvintern från sin bästa sida. Stina och jag åkte dit med korv och tillbehör för att kunna grilla, lunchen intogs således i backen, så himla mysigt!

20130324-225043.jpg

I övrigt har inte många knop gjorts i helgen, somnat tidigt och ”peppar, peppar” Stina har sovit riktigt bra i några nätter. Vågar knappt tro att det är sant, vi är gladare än spelmän och tacksam bortom prd för varje natt som hon får sova. Kan lätt förstå att ”icke-sömn” är ett tortyrredskap. Skönt att för en gångs skull känna sig lite utvilad, bådar gott för kommande vecka som kräver sin eftertänksamhet på mer än ett sätt…

Vet inte om detta blev mer intressant än ”vad vi åt till middag”, känns dock skönt att ha varit här inne och planerar att komma tillbaka snart igen.

NU har jag ”bara” skrivit om detta tre gånger, hoppas det den här gången stannar kvar och inte visar ett halvfärdigt, okorrigerat blogginlägg 🙂

Sov gott, önskar er en fin påskvecka och en sol som smälter bort vintern och välkomnar våren!
Kram Karin

VAB igen?

I söndags kom något till oss som likande maginfluensa, jag hoppas sannerligen inte våra lördagsgäster blivit smittade. Hör av er i så fall, så kommer jag med skorpor och blåbärssoppa. Och ja, Lisa och Jonas, jag åker ända till Sigtuna!

Att insemineringen av suggorna dessutom startade den här veckan gjorde det praktiskt taget omöjligt för Martin att vara inne hos barnen och att hitta någon som vill vara barnvakt för magsjuka barn är inte det lättaste… Men det löste sig då jag kunde åka tidigare till jobbet och komma hem tidigare och då de skall vara kräkfria i 48 timmar så var jag hemma idag. Har väl typ nu VABbat lika mycket som jag jobbat sedan jag började jobba den 1 december, suck! Jag skall dock inte klaga då vi vanligtvis har stor hjälp av farmor och farfar, som bor nära oss och som aldrig säger nej. Tänker då på ensamstående som inte har någon som kan hjälpa dem, ni är enastående!

Martin har idag fått Stina till att skicka ”slängkyssar”, till hans och hennes stora glädje. Tänk, det finns alltid något att glädja sig åt…

Tjingeling!

Karin