40 +

Idag fick jag ett mail från en ”systerklubb” till en klubb som jag är med i. Det där lät ju lagom kufiskt, hur som helst, de gratulerade mig till att jag äntligen var 40+! ? Äntligen? Jag har inga problem med att bli äldre, mina skrattrynkor har jag förtjänat och haft vansinnigt roligt på vägen men äntligen kanske inte är rätt ord… Det är ju inte så att jag gått och lagt mig och längtat tills den dag jag får ett brev som säger att jag äntligen är 40 +. Antingen har de för få medlemmar och försöker locka mig med ”äntligen”, eller så har de längtat efter just mig. Ingen av de båda nämnda är särskilt troliga så skriv inte ”äntligen”, jag trivs bra bland 40 – (minus)  folket och stannar nog där ett tag till, om jag får!?!

Ikväll på Skavlan var det två utförsåkare från Norge, Kjus och Kettlil (nå´t). De blev presenterade som de flerfaldiga OS- och VM-medaljörerna som aldrig ville sluta åka. Kul tänkte jag, härlig inställning, de såg dessutom ut att vara lite äldre. Köpte det rätt av tills dess Skavlan säger att Stenmark suttit i en av stolarna som dessa två herrar satt i, varpå han då säger -”Stenmark var vår store idol! Som barn ville man bli som honom, vi hade ju inga direkta utförsåkare i Norge” (översätter till svenska då jag inte skriver norska så bra… 😉 )

Vadå idol, så många år skiljer det väl inte…? Jo, men visst då framkom det att den ene var 40 och den andre 40 + (?) , lika ”gammal” som mig alltså och jag tyckte de såg gamla ut. Förlåt mig för mina åldersfördomar men det är väl bara att konstatera att åren går och jag med dem.

Det är verkligen inte så att jag vill vara 22 igen, kroppsligt kanske men inte erfarenhetsmässigt och verkligen inte psykiskt. Det är så skönt att äntligen ”våga” säga sin mening, stå för det jag tycker är bra och det jag vill stå för, inte försöka vara någon/något för att passa in. Nej, kameleonten har blivit uppäten av en nyförlöst sugga som inte viker av för vad som helst och som skyddar sina kultingar mot fara. Samtidigt har jag blivit harigare och skulle idag inte våga göra saker som jag som 22-åring gjorde. Men det är väl det här som är tjusningen med att bli äldre, att alla åldrar har sin charm och sin kunskap, oavsett om man är 98, 41 eller 22.

Apropå åldrar så skall jag, Stina och min mamma åka till Göteborg och besöka en 98-årig dam i morgon. Hon var en av Sveriges första kvinnliga barnläkare och är uppriktigt intresserad av Stina, hennes diagnos och utveckling. Hon är min au-pairmammas moster, jag var au-pair i San Fransisco 1993-94. Hon är klar som kristall och låter som en 60-åring, kroppen orkar dock inte så bra längre men det är en sannerligen klok kvinna. Att samtala med henne är otroligt spännande och lärorikt.

Det skiljer 98 år mellan personerna på bilden...

Nu skall den här skrattrynkade 40 +:aren ta och hänga en tvätt och sedan se till att får sin skönhetsömn så att jag även orkar med kalaset i morgon kväll hos goda, goda vänner!

God afton!

Karin

Annonser