En bondkärring var det ja…

Två veckor kvar innan gårdsförsäljningen går igenom, två veckor med mycket arbete för att lämna över gården till nästa ägare.

Det är inte snytet ur näsan direkt. Det praktiska, det synliga som skall göras är väl en sak men känslan att lämna över, sälja gården där generationer har gått före oss tycker jag personligen är så mycket värre. Det är viktigt att poängtera att det är mina känslor som jag beskriver här och inte Martins, vad och hur han känner får han själv berätta. Femte generationens lantbrukare, även om jag bara varit i familjen i 15 år så känner jag hammarslagen som byggt vårt hus, svetten som lackat då grunden lagts för varje svinhus, kaffet på fältet vid skörd 1941 som 2006. Minns när Martin byggde suggstallet 2007, Ernst var 1,5 och Folke var hyfsat nyfödd. Martin jobbade natt som dag och vi såg knappt röken av honom. Den enda chansen att träffa honom var att vara med på bygget, så när barnen var lagda satte jag på babywatchern och gick ut i det blivande stallet och ”najade” armeringsjärn tillsammans med Martin. Eller då Stina var nyfödd och Martin tröskade. Farmor kom ner och tog hand om Stina en stund medan Ernst, Folke och jag åkte bort till till fältet där Martin tröskade med nybakt pizza, vi satt på pick-upflaket och åt pizza i dammet och till ljudet av tröskands muller. Fina minnen!

Skörden 2009
Skörden 2009

Då när beslutet togs fanns det klart en del orosmoment som jobb och boende. Men bidar man sin tid så löser sig saker och jobb för Martin var så klart det viktigaste. Vilket han har fått!!! Fantastiskt roligt! Gården lämnas den 14 mars, han börjar jobba den 17 mars, inte arbetslös en dag. Dessutom på ett ställe och med arbetsuppgifter som känns både spännande och utmanande. Företaget heter Biototal . Som sagt riktigt roligt!

Vad det gäller boende så vet vi inte ännu, vi får dock bo kvar ett tag, vilket känns väldigt bra även om det inte är en lösning på sikt.

Så vad blir det nu av den här bondkärringens blogg, har funderat på att byta namn men ändå inte. Martin kommer att jobba med förnyelsebar växtnäring och inte med eget lantbruk men jag är ju inte ”bara” hans fru ;-)… Men å andra sidan så är han ju min egen James Bond så det får väl bli En Bondkärrings liv och betraktelser, hahahha.

Ha det gott, nu skall jag ge mig av till årsstämman för Sveriges Djurbönder. Magskänslan säger att det kommer att bli en spännande dag!

Kram
Karin

Annonser

Då var gården såld…

Då kom till slut dagen D, dagen som för alltid kommer att finnas i denna familjs hjärtan och minnen. Den 19 november kl.14:15 undertecknades försäljningen av Hageby Östergård (Hageby 103). Den fem generationer långa eran bryts nu för nya ägare och nya drömmar. Det känns både som en lättnad och som en sorg. Lättnad över att beslutet är taget och nya drömmar får växa, sorg för att de drömmar vi hade med slakteri och gårdsförsäljning nu är borta. Och sorg över att det slutar med oss… Men vi har varandra och vi är friska! Det om något är en tröst.

Hus, stallar, mark och grisar ingår i köpet. Vi kommer dock att bo kvar ett tag efter överlåtelsen som sker i mars.

Tack alla ni som stöttat Martin i detta! Det har varken varit ett enkelt eller självklart beslut, det är tungt att vara den som slår spiken i dörren, speciellt när man egentligen inte vill! Men det fanns inte så mycket att be för, Martin har tagit hjälp från oberoende personer för att räkna på en sannolik kalkyl och som det ser ut skulle marginalerna bli så små att det hela skulle bli väldigt sårbart och en stor risk.

Aldrig har det väl varit så angeläget att välja kött med ursprung Sverige som nu! Vi är långt ifrån ensamma om att lägga ner/av. Mitt engagemang för svenskt kött och svenska råvaror kommer inte att försvinna i och med att vi slutar med grisuppfödning. Svenskt jordbruk ÄR utrotningshotat! Med de tuffaste djurskydds- och miljökrav i världen har vi verkligen något att vara stolta över och rädda om. Men det kräver också medvetna konsumenter som frågar efter mat med ursprungsmärkning: Sverige i livsmedelsbutiken, i skolbespisningen, i äldreomsorgen, på lunchrestaurangen, finkrogen och i snabbmatsköket. Den dag, må den aldrig komma, då gränserna stängs på grund av en epidemi, sjukdomsutbrott eller krig, då kan mindre än hälften av Sveriges befolkning få mat på bordet. Detta kan för många vara en Science fiction-tanke men multiresistenta bakterier är ett reellt folkhälsohot som vi alla borde tänka ett varv till om.

Mitt motto ”man får det man betalar för” känns mer aktuellt än någonsin! Alla svenska bönder, jag håller på er, ni är fantastiska! Måndag som söndag, julafton som vardagsnatt, 365 dagar om året, många, många timmar om dygnet, kämpar ni och sliter för att vi skall få mat och mjölk på borden. Ni är sanna hjältar, jag beundrar er!

Vi, familjen Ceder slutar i mars med grisproduktion, vi önskar de nya ägarna allt gott! Nu väntar för oss så småningom ett nytt, annat liv, det kommer att bli bra, det finns inget annat alternativ än att det skall bli bra!

20131119-212957.jpg Här små tillväxtgrisar och en liten Stina. Kram, var rädda om varandra!
Karin

En sorgens dag

Allt blir inte som man tänkt sig, vem i min närhet kunde tro att jag skulle träffa en grisbonde från Östergötland och bosätta mig där. Jag som älskade Göteborg och västkusten. Att jag dessutom skulle brinna för svenskt lantbruk och dess frågor kunde jag nog inte heller tro när jag hängde där i baren på Valand, excet och Park Lane. Tänk så rätt det blev, men spelregler och förutsättningar ändras.

Det är med både stor sorg och en lättnad över att beslutet är taget. Idag går vår gård ut till försäljning, Martin har vänt och vridit sig själv och andra ut och in för att hitta en lösning. Han har varit väldigt duktig och framåt men tog över och satsade med suggstall i ett helt fel läge. Vid projekteringen och byggstarten för stall och maskinhall 2006 var foderpriserna ett pris, när bygget var klart och suggorna väl skulle in 2007 hade de priserna ökat med 100%. Redan där och då blev spelplanen en annan. Men viljan att ge upp har Martin aldrig haft. Han har jobbat och jobbar årets alla dagar, visst vi har väl haft en vecka per år då vi åkt bort för att kunna få vara tillsammans. Vi har trots allt små barn. 🙂

Man kan alltid älta och tycka att man skulle gjort si och så och med facit i hand är det lätt att tycka. Martin lägger av och säljer för att han tar ansvar över sig själv, för oss och sin familj. Martin är en bra, arbetssam och ärlig människa och beslutet har varit inte varit enkelt att ta. Martins farfars farfar var den som byggde upp gården och som med manskraft grundade det som generationer sedan har förvaltat. Vi hade drömmar om att vidareutveckla gården men nu blir det inte så. Det är en sorg såklart för alla involverade!

Jag tror dock på lyckliga slut, vi har fortfarande varandra och våra barn. Tänk Martin kanske kan vara ledig på julafton, ha sommarsemester, ta pappaledigt, att han inte haft dessa ledigheter har inte varit ett problem, mer ett konstaterande att det är så man har det/lever när man är lantbrukare och egen företagare. Djuren måste såklart ha mat och omsorg.

Det känns långt ner i hjärteroten att tänka på att vi skall skall sluta med grisproduktion och sälja gården.

Vet att vi inte är ensamma om detta och drar man inte i nödbromsen i tid kan det spåra ur rejält och det vill vi inte.

Allt blir som sagt inte som tänkt sig men det kan bli bra ändå, det handlar dock om mod och om att våga. Martin har mod att bromsa och vågar kasta sig ut i det okända. Jobb? Han vet inte och har inte hunnit fundera men har du något att erbjuda så hör av dig. Du får en engagerad, stark, social, duktig, ansvarstagande och rolig medarbetare!

20130820-101258.jpg Hageby Östergård, Borghamn

Mitt engagemang för svenska lantbruksfrågor kommer dock inte att försvinna men det får ta andra uttryckssätt. Svenska råvaror är bäst ur hållbarhetssynpunkt, miljö och etik! Det kommer jag aldrig att sluta tro på och ”mässa” om!

Ha en fin tisdag!
Kram
Karin