Det blåser på ”schlätta”…

Just hemkommen från en härlig men mycket blåsig promenad med grannfrun, Lisbeth. Eller grann och grann, snygg är hon men, man kallar ju de som bor närmst för grannar och det är väl minst 800 meter till henne. Så särskilt nära är det ju inte men jag kallar även Paulina, som har ett sommarhus här, för granne och hon bor i alla fall 3 km bort… Ja, ja nog tjatat om det.

Blåste gjorde det som sagt och vinden blir rätt kall när det är nordanvinden som blåser in över slätten, får rätt bra fart när den dessutom kommer från Vättern. Friskt var det i alla fall och huvudet blev bra genomkört. Vår väg springs inte direkt ner av joggare och ”promenadare” men vi mötte en, svärfar…

Svärfar Christer.

Så fort jag ser frusen is på marken som det går att trampa sönder, så bara måste jag göra det.

Nytrampad is...
Än så länge hel is. Ser ni att det ser ut som en hjärna eller om man lägger huvudet åt vänster så ser det ut som om en ande kommer ur en flaska...
Lisbeth letar figurer...

På grund av blåsten så gick vi inte den vanliga rundan utan tog en sväng igenom en liten skog och där fick vi bevis för att det den sista tiden har varit väldigt blåsig.

Omkullblåst träd.

Jag vet inte om det kommer att bli vinter på riktigt i år men när jag satt vid datorn så fick jag sannerligen ett vårtecken då det plötsligt killade till på armen och en nyckelpiga kommer krypande. Stackarn, det är långt till våren eller är det ett ett tecken om varmare vindar?

Inte helt enkelt att fotografera en krypande, snabb liten nyckelpiga. Men tittar man riktigt noga så ser man den 🙂

Nu skall jag ta hand om min lilla ”marodörska” som kämpar om uppmärksamhet från mig och även en liten Folke som är kruppig och nu behöver inhalera lite medicin.

Önskar er en skön lördagskväll, det skall vi ha!

Kram

Karin

Annonser

Det blåser på "schlätta"…

Just hemkommen från en härlig men mycket blåsig promenad med grannfrun, Lisbeth. Eller grann och grann, snygg är hon men, man kallar ju de som bor närmst för grannar och det är väl minst 800 meter till henne. Så särskilt nära är det ju inte men jag kallar även Paulina, som har ett sommarhus här, för granne och hon bor i alla fall 3 km bort… Ja, ja nog tjatat om det.

Blåste gjorde det som sagt och vinden blir rätt kall när det är nordanvinden som blåser in över slätten, får rätt bra fart när den dessutom kommer från Vättern. Friskt var det i alla fall och huvudet blev bra genomkört. Vår väg springs inte direkt ner av joggare och ”promenadare” men vi mötte en, svärfar…

Svärfar Christer.

Så fort jag ser frusen is på marken som det går att trampa sönder, så bara måste jag göra det.

Nytrampad is...
Än så länge hel is. Ser ni att det ser ut som en hjärna eller om man lägger huvudet åt vänster så ser det ut som om en ande kommer ur en flaska...
Lisbeth letar figurer...

På grund av blåsten så gick vi inte den vanliga rundan utan tog en sväng igenom en liten skog och där fick vi bevis för att det den sista tiden har varit väldigt blåsig.

Omkullblåst träd.

Jag vet inte om det kommer att bli vinter på riktigt i år men när jag satt vid datorn så fick jag sannerligen ett vårtecken då det plötsligt killade till på armen och en nyckelpiga kommer krypande. Stackarn, det är långt till våren eller är det ett ett tecken om varmare vindar?

Inte helt enkelt att fotografera en krypande, snabb liten nyckelpiga. Men tittar man riktigt noga så ser man den 🙂

Nu skall jag ta hand om min lilla ”marodörska” som kämpar om uppmärksamhet från mig och även en liten Folke som är kruppig och nu behöver inhalera lite medicin.

Önskar er en skön lördagskväll, det skall vi ha!

Kram

Karin