Tretton år som började på Grodan…

Idag för 13 år sedan vaknade jag inte upp och trodde att mannen jag träffade igår kommer jag att flytta till, gifta mig med, få tre barn tillsammans med men så blev det!

Allt började en söndagsmorgon i mars 1999, jag pluggade och jobbade extra på Vanilj Hotel i Göteborg. Jag hade kvällen innan varit ute på krogen och sa till min chef där på söndagsmorgonen -”Jag är så trött på allt ytligt, allt handlar om vilka VIP-kort du har i plånboken, vilken reklambyrå du jobbar på, vart din våning ligger någonstans! Det finns inte en enda äkta person (som jag träffade…) som säger det HÄR gör jag och det är jag stolt över!” Då säger Ann, -”Karin, jag vet en, Martin Ceder heter han och är en grisabonde i Östergötland!” Varpå jag svarar -”SÅ äkta behöver jag inte ha det!”

Ann, pratade sedan vidare med Martin (hennes syster Lisbeth bor i granngården) och berättade om mig. Han var väl måttligt intresserad då han nyligen separerat från sitt ex. Jag kunde inte släppa nyfikenheten dock, Ann pratade varenda dag om denne fantastiske man! Ann kom tillbaka till Göteborg och berättade att hon träffat Martin och vad hon sagt om mig, hrmmm, jag skickade ett kort till Martin där jag skrev ”Tro inte allt de säger…”

Det ena ledde till det andra och Martin sökte upp mitt nummer och när vi till slut fick tag på varandra så pratade vi i timmar, han berättade om sina grisar som om det var det mest naturliga i världen. Dessa telefonsamtal fortsatte under ett par veckor tills en dag vi sa, ”skall vi inte försöka att ses?”. Vi båda ville ses på neutral mark (fast det var outtalat) och jag skulle till Stockholm på min kusin Thereses bröllop, då sa Martin att han skulle till sin systers precis den helgen (hon bodde och bor fortfarande där). Bröllopet var på lördagen och vi bestämde att vi skulle ses på torsdagen den 13 maj, Martin bokade bord på Grodan.

Torsdagen kom och vi lyckades hitta varandra där på centralstationen trots att vi egentligen inte visste hur den andre såg ut, otroligt med tanke på dagens Facebook och allt det är ju trots allt bara 13 år sedan. Vi hade en fantastiskt rolig kväll, vi träffades igen på fredagen och hade minst lika roligt då.

Här sitter jag nu tretton år senare och tänker vilken tur att det blev som det blev. Att det blev så äkta som en grisbonde på vackra östgötaslätten långt från Göteborgs krogliv. Jag ljuger om jag säger att det har varit en dans på rosor, jag har saknat en del men vunnit desto mer och ångrar inte en sekund att jag vågade tro på oss och vår relation!

Tack Martin för 13 år i med och motvind, ser fram emot kommande år tillsammans med dig och våra ungar, älskar dig!

Jag och Martin på Johanna och Ulriks bröllop 1999

En härlig vecka önskar jag er!

Kram

Karin