Berörd…

Igår var jag på styrelsemöte i Stockholm och satt på tåget då Jills veranda på SVT visades. Hennes gäst detta avsnitt var Kristian Gidlund. Denne man som på så många sätt berört mig, han har fått mig mer levande, mer tacksam, mer medveten… Jag är snart 43 han blev bara 29. När jag var 29 träffade jag mannen som jag valde att leva mitt liv tillsammans med, med honom har jag idag tre barn. Livet har inte varit en räkmacka men peppar, peppar vi har fått vara friska!

Så denna kväll fick bli tillsammans med SVT play, så här sitter jag nu med rödgråtna ögon, rinnande näsa och kan bara säga tack! Tack för livet! Tack Kristian för att du så otroligt generöst delade med dig av ditt liv. Din familj måste vara stolt! Jag vet att jag är lyckligt lottad men blir än mer påtagligt medveten om att oftare säga tack, tack till livet!

Jag hoppas att din familj mår så bra som de kan och du, Kristian, nu finns i ett nytt äventyr och att du i det äventyret får uppleva allt det som så allt för tidigt rycktes ifrån dig!

mitt i livet, på väg...
mitt i livet, på väg…

Annonser

Cancer

Läser Kristian Gidlunds blogg och tårarna trillar. Jag känner inte ens denne man men känner sådan sorg över att hans liv rinner ut som genom ett timglas och ingen kan vända timglaset och låta honom få en chans till att få leva längre. Han får mig också känna en sådan tacksamhet över att jag får möjlighet att uppleva och leva varje dag. Cancer denna illasinnade kräfta som tar liv, efter liv, efter liv…

Kristian är dålig, mycket dålig nu. En av mina äldsta vänners mamma gick häromdagen bort i cancer, hon var en väldigt fin och varm person. Världen har förlorat en fru, farmor, mormor, vän, granne, arbetskamrat, släkting och inte minst en mamma! Mitt hjärta gråter för er förlust, mina tankar är hos er!

På sistone har jag hört flera som fått cancerbesked, kända som okända, nära vänner, goda vänner, facebookvänner och vänners vänner, människor med hela livet framför sig. Cancer är en elak sak som förstör, förändrar och förpestar. Vi kan alla bidra till forskning för att lära oss mer om denna illasinnade sjukdom, Cancerfonden tar tacksamt emot varje litet bidrag. Varje liten krona gör skillnad !
Plusgiro: 901986-0
Bankgiro: 901-9514

Kärlek!
Karin

Släkten följa släktens gång…

Regnet öser ner, vi är på väg till Skåne för att begrava Martins morfar. Det passar med regn på en sorglig dag…

Martins morfar, Ingvar, var en kraftfull man som det alltid var roligt att träffa. Han bedrev grisproduktion från 50-talet och framåt och var också en engagerad riksdagspolitiker. Vi har haft många intressanta diskussioner och han har alltid varit insatt och haft ”koll på läget”. Den 17 augusti skulle han ha fyllt 92 år. Ingvar, du fattas oss!

Det är sorgligt när människor dör men Ingvar var gammal och döden var väl inte direkt oväntad. Jag kan däremot inte låta bli att tänka på Kristian Gidlund, trummis och journalist som sommarpratade den 30 juni. Han pratade om att leva med cancer och att veta att han snart skall dö. Det är ingen överdrift att han sedan dess varit närvarande i mina tankar. Jag har köpt hans bok med de samlade blogginläggen han gjort sedan han först blev sjuk, läser hans blogg och mer än en bön har betts för honom.

Att behöva lämna jordelivet när man är runt 30 är som att bara fått förrätten men att fått känna doften av huvudrätten och veta ingredienserna men inte få veta hur det smakar, förjäkligt!

Jag är tacksam för att jag lever och har hälsan och att jag just nu sitter i en bil tillsammans med Martin och pojkarna (Stina är hos mormor och morfar) på väg för att ta avsked av Martins fine morfar. Och säg ser det inte ut som att det klarnar där i horisonten, låt oss hoppas på det!

20130808-093645.jpg
Ha en fin dag!
Kram
Karin