Tretton år som började på Grodan…

Idag för 13 år sedan vaknade jag inte upp och trodde att mannen jag träffade igår kommer jag att flytta till, gifta mig med, få tre barn tillsammans med men så blev det!

Allt började en söndagsmorgon i mars 1999, jag pluggade och jobbade extra på Vanilj Hotel i Göteborg. Jag hade kvällen innan varit ute på krogen och sa till min chef där på söndagsmorgonen -”Jag är så trött på allt ytligt, allt handlar om vilka VIP-kort du har i plånboken, vilken reklambyrå du jobbar på, vart din våning ligger någonstans! Det finns inte en enda äkta person (som jag träffade…) som säger det HÄR gör jag och det är jag stolt över!” Då säger Ann, -”Karin, jag vet en, Martin Ceder heter han och är en grisabonde i Östergötland!” Varpå jag svarar -”SÅ äkta behöver jag inte ha det!”

Ann, pratade sedan vidare med Martin (hennes syster Lisbeth bor i granngården) och berättade om mig. Han var väl måttligt intresserad då han nyligen separerat från sitt ex. Jag kunde inte släppa nyfikenheten dock, Ann pratade varenda dag om denne fantastiske man! Ann kom tillbaka till Göteborg och berättade att hon träffat Martin och vad hon sagt om mig, hrmmm, jag skickade ett kort till Martin där jag skrev ”Tro inte allt de säger…”

Det ena ledde till det andra och Martin sökte upp mitt nummer och när vi till slut fick tag på varandra så pratade vi i timmar, han berättade om sina grisar som om det var det mest naturliga i världen. Dessa telefonsamtal fortsatte under ett par veckor tills en dag vi sa, ”skall vi inte försöka att ses?”. Vi båda ville ses på neutral mark (fast det var outtalat) och jag skulle till Stockholm på min kusin Thereses bröllop, då sa Martin att han skulle till sin systers precis den helgen (hon bodde och bor fortfarande där). Bröllopet var på lördagen och vi bestämde att vi skulle ses på torsdagen den 13 maj, Martin bokade bord på Grodan.

Torsdagen kom och vi lyckades hitta varandra där på centralstationen trots att vi egentligen inte visste hur den andre såg ut, otroligt med tanke på dagens Facebook och allt det är ju trots allt bara 13 år sedan. Vi hade en fantastiskt rolig kväll, vi träffades igen på fredagen och hade minst lika roligt då.

Här sitter jag nu tretton år senare och tänker vilken tur att det blev som det blev. Att det blev så äkta som en grisbonde på vackra östgötaslätten långt från Göteborgs krogliv. Jag ljuger om jag säger att det har varit en dans på rosor, jag har saknat en del men vunnit desto mer och ångrar inte en sekund att jag vågade tro på oss och vår relation!

Tack Martin för 13 år i med och motvind, ser fram emot kommande år tillsammans med dig och våra ungar, älskar dig!

Jag och Martin på Johanna och Ulriks bröllop 1999

En härlig vecka önskar jag er!

Kram

Karin

Oh, vilken vecka…

Sitter och läser Land och lyssnar på vad som händer i rummet bredvid. Martin spelar musik för fulla muggar och Stina dansar och klappar i händerna. En härlig avslutning på en ”sjuk” vecka som började med kruppande barn.

Martin och Stina dansar till "Shining light", deras låt...

Alla tre barnen har krupp (falsk krupp) då och då, Ernst och Folke har det tack och lov inte lika ofta längre men när de väl får det så är det jobbigt för dem att andas. Hade det inte varit för vår ailos så hade vi i perioder fått ha klippkort på akuten nattetid, dessutom ligger inte akuten nästgårds direkt.

Folke inhalerar medicin med hjälp av ailosen.

I och med detta blir det VAB men svärmor och svärfar har hjälpt oss massor så jag har inte behövt vabba så mycket som det skulle kunnat bli, tack och lov för dem!

Eftersom Stina också var kruppig så fick jag åka själv på ett grismöte, det är alltid intressant att lyssna på människor som har gjort något extra och som dessutom känner sig nöjda med sina resultat. Kan också berätta att grisar som kastreras nu smärtlindras, självklart också våra grisar. Fick reda på detta av Ingemar Olsson, grisföretagarnas ordförande, inte att våra grisar smärtlindrades utan att det sedan 1 januari 2012 är lag på detta. Kom hem och berättade det för Martin och han sa -”ja, det är klart, det gör vi också!” Ibland undrar jag om vi pratar med varandra 😉 . Självklart borde jag ha känt till detta men jag skyller på att det har varit mycket annat i mitt informationsflöde.

Det kan tyckas självklart att kultingarna skulle smärtlindras, men så har det inte alltid varit. Jag är glad att det numera är på det viset. Det har nog varit en nöt att knäcka hur det skulle gå till men löst är det. Många diskussioner har pågått omkring det här med kastrering av smågrisar. Kastrerar vi inte smågaltarna så utvecklas det en lukt hos dem och köttet blir påverkat av denna lukt. Den som köpte en sådan köttbit skulle genast lämna tillbaka den och tro att det var något fel på köttet. I den bästa av världar så skulle en sugga bara få hongrisar men så är det ju inte, än… 😉

Denna veckan har vi dessutom börjat på en kurs i stödtecken, det blir toppen! Vi vet inte om Stina kommer att tala men börjar vi med detta så kommer hon ändå att kunna göra sig förstådd. Nästa vecka väntar hjärntomografi och möte på barnhabiliteringen, nu är bollen i rullning!

Avslutar med veckans citat, sagt av Johan Rydberg – smågrisproducent i Värmland som levererar till Värmlandsgrisen:

”Att vara grisproducent är som att vara gravid, antingen ÄR du det eller så är du det inte!”

Så sant, god kväll på er!

Karin