Söndag

Igår morse vakande jag till att någon skrek  ”WASABI”. Min första tanke var naturligtvis, sushi – vem äter sushi nu? Inspringande i vårt sovrum kommer Folke och skriker igen ”WASABIIII!!!” Varpå jag frågar vad han gör, -”mamma, jag är en karatekille, ser du inte det?” Jag frågar -”vad menar du med wasabi?” Folke svarar, -”Men hallå, alla karatekillar skriker wasabi,  WASABI!” God morgon du sköna jord!

Karatekillen Folke

Fint väder var det och även om jag var lite trött efter en trevlig tjejmiddag hos Paulina, så skrek våra stackars rabatter efter en liten (läs stor) genomkörare. Sagt och gjort, jag rensade land och barnen lekte. Ernst plockade blommor som han satte i sin mössa. Underbart att se, åren går fort och snart kommer han förmodligen inte ens att kännas vid något sådant…

Ernst "pimpar" mössan...
resultatet

Folke försökte hoppa med en grep, gick sådär…

Grephopp

Om jag skulle få en önskan uppfylld så skulle det vara att ha ”gröna fingrar”, dessutom skulle jag önska att jag tyckte det var kul att fixa i trädgården. Finns det något ”trädgårdsfixarpulver” att strö över mig? Ogräs är inte roligt och rensa ogräs är inte roligare…

Bildbevis, taget av Ernst, att jag trots allt gör allvarliga försök till att ha brunsvarta rabatter istället för kraftiga inslag av gröna dito...

Nu skall vi åka till grannen och mata små lamm som för tillfället flaskmatas, bildbevis lär komma…

Tjingeling!

Karin

 

 

Annonser