Små ord som fyller hjärtat!

Målarfärg i ansiktet, på händerna och till och med på vännen. Jag är ingen målartalang direkt! Det har jag aldrig varit. Minns särskilt när jag som tonåring skulle måla om mitt rum och skulle sätta tillbaka locket på målarburken och skulle bara stampa till på locket litegrand… Resultat? Foten i målarburken och färg överallt!

Nu är i alla fall hela Vågas snickarbod struken en första gång, skönt!

De här röjardagarna på vårt föräldrakooperativ är alltid så trevliga, vi grejar, dricker kaffe och käkar korv men vi pratar också en hel del med de vuxna och med barnen. Idag kom en flicka fram till mig och sa:

Vet du, Stina är min bästa kompis!

Jag bara log och inom mig brast jag av lycka, tårar ville krypa ut. Fina, fina flicka du gjorde mig så glad. En dag när du är stor skall jag berätta det för dig!

Det är klart att man hoppas att ens barn skall få kompisar, funktionsnedsättning eller inte. Men Stinas diagnos innehåller saker som att vara utåtagerande och det kan innebära att andra barn inte vill leka med dem. Så min oro om kompisar finns där såklart. Stinas resurs och andra pedagoger på Våga har dock berättat att Stina och den här flickan verkligen klickar men att själv se det och höra det från henne gjorde hela min dag! Jag blev så glad och hjärtat fylldes med värme och kärlek!

Liten Stina som har en bästa kompis

20131019-145449.jpg Fröken kanske har sin mors svårighet med att hålla färgen på penseln och på det som skall målas, i det här fallet läppstift… 🙂

Nu sover hon och jag myser med killarna i soffan, snart dags att förbereda maten. Idag blir det Wallenbergare till lunch.

Må då gott och ha en fin helg!
Kram
Karin