Blå byxor???

Vad förvånad man blir när man som jag gått omkring en hel dag och trott att jag hade svarta byxor på mig som visade sig vara blå. I-landsproblem? Ja, det kan man tycka men faktum kvarstår att byxorna var blå och inte alls matchade min svarta tröja. Men på tröjan stod det HAPPY så glad var jag 🙂

Hur mycket är det inte så med egentligen, vi tror att vi bär på något som i själva verket är något helt annat. Värderingar, åsikter, tankar, kunskap, listan kan göras lång. Detta kan vara på gott och ont. Jag såg exempelvis på Mästerkocken på TV4 i kväll, in kommer det personer som verkligen tror sig kunna laga mat men får svidande kritik från juryn. Eller när någon typ Susanne Boyle kliver upp på scenen i ”UK got talent”, folk ser henne, juryn ser henne och hon är i stort sett dömd på förhand. Sedan ur luftstrupen klingar de vackraste toner. Haka efter haka tappas så långt ner de bara kan komma. Hon bar sin ”svarta tröja med blå byxor” utan att reflektera, medan alla andra såg hur fel det var, hmmm. Ja, ja, jag menar inte att överanalysera mitt ovetande klädval men lite läskigt att jag inte visste om det själv…

Vad jag däremot vet är att jag var och handlade idag och pratade med en som jobbar i butiken, hon kom fram och frågade hur det gick med allt kring gården och jag berättade att vi slutar och lämnar över nu i mars. Hon jobbar på just köttavdelningen och sa att det är skrämmande hur mycket importkött som ”väller” in till butiken (vill inte hänga ut henne, skriver därför inte vart hon arbetar). Hon berättade också om att många, många kunder frågar vart den ekologiska julskinkan är? Och hur de fnyser och tycker det är illa att det inte finns mer att få tag i, varpå hon förklarar att det är väldigt mycket mer kött på en gris än julskinkan…

Vad är det som gör att människor (inte alla), är beredda att betala mer för julskinkan till julbordet men inte till årets övriga matbord, bufféer och middagar? Handlar det om det där med att inför andra berätta att man minsann köpt ekologisk eller svensk skinka för att den på något sätt är huvudpersonen på julbordet? Störst och syns mest?

Jag tror att det på många sätt handlar om just det, det som syns skall vara bra och dyrt medan det som är tillagat kan vara precis vad som helst (nästan). Vi sitter där på middagar och blir serverade fina viner, torkar oss med dyra servetter, äter på tjusigt porslin och serveras köpevatten i vackra vattenkaraffer men i sophinken ligger förpackningarna från köttet som visar på sämre djurhälsovård, stressat kött fullproppat med antibiotika som dessutom färdats långt och förmodligen inte transporterats av och med de mest miljövänliga alternativen. Detta syns inte på tallriken (möjligtvis för ett tränat öga) det är dessutom få som tjuvkikar i sophinken… Det skulle finnas någon typ av märkning som följde med de ”osynliga” varorna, en märkning som man kunde använda sig av vid dukningen för att om man vill visa att valet av råvaror är lika omsorgsfullt valt som övrig bordsbeklädnad. Detta skulle även restauranger kunna använda sig av för att visa att man tagit ställning. Det skulle kunna vara en ytterligare dimension av märkningen ”Svenskt kött”, ”Svenskt kött – ända fram till bordet”.

Svenskt kött-märkningen är tydlig och bra, även här kan tron över att bära svarta byxor när de egentligen är blå komma in. Konsumenten tror den har valt svenskt kött, – det satt en svensk flagga på förpackningen. Men det är tyvärr ingen garanti. Väldigt lätt hänt men som sagt ingen garanti. Vill man vara helt säker så tittar man i texten efter ursprungslandet alternativt efter den runda loggan ”svenskt kött”. Tycker man att svenskt kött är för dyrt så kan man ju tänka på att man får det man betalar för, har man råd att betala 9,90 kr/hg (99 kr/kg) för lösgodis, 89 kr/kg för paprika (som inte behöver någon personlig skötsel) eller 79 kr för en pizza (där du får minimalt med kött eller vad det är) så tror jag man har råd att kosta på sig en bättre bit kött, inte varje vecka kanske men det finns mycket annat att äta om man följer säsongerna. Det är i alla fall min bestämda uppfattning.

Nu skall jag gå och plocka fram kläder för morgondagen, vi får väl se vad jag lyckas få på mig då?
HA det bäst!
Kram
Karin

Annonser

Svenskt kött, rävspel och nunnor…

Nyss hemkommen från en tjejmiddag i på restaurang Vadstena Valven, vi firade min kära vän Sara som fyllde år. Jag åt kalv, fantastiskt gott och enligt servitrisen så var den svensk. Härligt! Det var däremot inte fläskkotletten som min bror Erik och hans Sofia tänkte äta på IKEA i Kalmar. Ärligt talat, IKEA som månar om det svenska väljer att servera fläskkotletter från Ungern ?!? Märkligt tycker jag, personligen skulle det aldrig falla mig in att köpa kött som inte är svenskt. Det vill säga fött, uppvuxet och slaktat i Sverige. Det svenska köttet har inte salmonella, multiresistenta bakterier och vi har god djuromsorg, faktiskt den tuffaste i världen. Våra djur har det bra så länge de lever (jag vet att det finns undantag, det finns alltid de som missköter sig). Men faktum är, man får det man betalar för! Läste i dag i en annonsbilaga –kycklingfilé för 39.90? Kan meddela att det inte var svenskt. Hur är det ens möjligt att föda upp och sälja för det priset? Någon får betala priset och till syvende och sist så är det är kycklingarna som får göra det. Jag har full respekt för att alla inte har råd att köpa kvalitetskött men personligen så äter jag hellre kött mer sällan och när jag då äter kött så väljer jag det  kött som jag vet av god kvalitet (läs svenskt). Nog pratat om det ikväll 🙂 .

Från en köttätare till en annan – räven och fåren, d.v.s. rävspel… Folke är en hejare på det klassiska rävspelet och har full koll. Men han har en liten räv bakom örat och när han kommer med en regel som jag inte riktigt har kläm på och ifrågasätter ”hans” regel, så säger han bara –”men mamma så är det, fråga morfar så får du se. Han har spelat det här i miiinst 40 år!”

Folke och hans favoritspel, om man bortser från Star Wars på Xbox 360...

Några andra som är säkra på det som de tror på är nunnor. Fantasktiskt vänliga kvinnor som jag och Stina hade äran att besöka i helgen som var. Vi var på högmässa hos Mariadöttrarna i Heliga Hjärtats Kloster på Omberg. Nunnorna blev glada när de såg Stina och sa att det inte var så ofta de hade besök av små barn. Stina blev lika glad hon och tyckte att det skulle vara en bra idé att dra av doket, huvudbonaden. Tre nunnor blev ”attackerade” av hennes små men mycket starka händer, tack och lov utan resultat…

Däremot så lyckades hon att dammsuga då jag lämnade dammusgaren igång när jag svarade i telefon, bildbevis ser ni här…

Stina dammsuger.

Vill avsluta med en bild som min man, Martin, tog i helgen. Det såg ut som om himmelen öppnade sig över grannens hus…

Himmlesk himmel!

Nu har jag bara lyckats radera all text två gånger bara för att jag envisas med att sitta i soffa och skriva, suck!

Med önskan om en god natt och en härlig dag i morgon,

kram

Karin