En söndag i november

Söndag kväll, har idag haft en hel del att reflektera över. Träffade bästa Cilla (mamma till Z som har samma diagnos som Stina), hon var här på frukost och så passade jag på att visa förslag på ställen där vi kan ha årsmöte  2013 med vår förening Smith-Magenis Syndrom Sverige. Det är så roligt att träffas, mycket prat blir det så klart om barnen och deras vardag. Det är inte helt enkelt att ha barn som har en funktionsnedsättning som är mer psykisk och social än fysisk. Att diagnosen dessutom är ovanlig gör det inte lättare…

Sedan så hade jag möjligheten att lyssna till Björn Natthiko Lindeblad, av svenska folket framröstad som folkets val i årets sommarpratare  2012, en man som besitter så mycket klokhet och insiktsfullhet.

Björn Natthiko Lindeblad

Bland annat så talade han om att man bör lyssna till sin intuitiva röst och genom det tar beslut som kommer inifrån så blir vi mycket mindre bekymrade och tyngda av dess konsekvenser. Jag kan absolut relatera till det,jag har skrivit om att lyssna till sin intuition i tidigare blogginlägg och Björns ord stärkte mina tidigare upplevelser. Även idag, ikväll, hör jag en inre röst som pockar på något som jag borde lyssna till men så blir man sådär praktisk samtidigt. Man kan inte göra vad som helst och hur som helst när man har fler än sig själv att ansvara för. Men jag tänker ändå inte ignorera det, när tiden är mogen är det jag som inte bara funderar utan även skrider till verk…

Kvällen avslutades med Solsidan där de hade en lite intressant matdiskussion, frigående lax 🙂 och som en hälsning till mina kära LC-systrar så vet ni ju att ”lax inte är någon jävla julfågel!” 😉

En vecka kvar till första advent måste börja putsa fönster om jag skall bli klar till på söndag, nu är det dock försent och jag är mer än lovligt trött, liten fröken behagade vakna strax för 04.00 i morse och jag kom i säng efter 01.00 så det är bäst att ”knoppa” så arbetsveckan klaras av.

God natt,

kram

Karin

 

Annonser

Finbesök!

Huset hyfsat återställt temperaturmässigt, tack och lov, för idag fick vi besök av Cilla och hennes fine son Z (http://smith-magenissyndrom.blogspot.com/). Cilla och hennes blogg hittade jag då jag rödgråten försökte hitta information om Smith-Magenis syndrom (SMS). Inte nog att hon skrev så inbjudande, hon hon bjöd dessutom på sina erfarenheter då vi talades vid i telefon strax därefter. Även Eva i Luleå och Sandra i Lysekil har varit sådana, undrar om det är en SMS mammas drag? Man kan ju alltid hoppas..

Ett besök i svinhuset blev det också, där har vi under den gågna veckan fått nya kultingar.

Martin visar en kulting för Z & Cilla.

 

En väldigt avslappnad "hög" med kultingar.
Två dagar gamla kultingar.
Dä, dä, dä säger Stina.
Z & kulting.

Avslutar dagens blogg med ett kort på denna dagens soluppgång som Martin tog i morse. Att träffa Z & Cilla var början på något nytt och vad symboliserar det bättre än en soluppgång…

Soluppgång.

Kram på er, nu skall jag spela spel med mina söner.

Karin