Drömmar

I morse vaknade jag med tårar i ögonen och hade en klump i magen. Som tur hade jag bara drömt, men man säger ju att det är där bearbetningen av saker och ting pågår.Drömmen jag drömde var alldeles verklig, inte otäck men ledsam.  Jag drömde att Stina var ca 4 år och skulle gå på balett, hon hade en liten vit dress på sig och ett par rosa balettskor. Av någon anledning var jag tvungen att lämna Stina själv i balettsalen i ca 5 minuter. När jag kom tillbaka så såg jag att en annan förälder pratade med Stina och det verkade inte vara av snällhet, mamman såg svart ut i ögonen så jag skyndade mig fram och frågade om det hade varit något problem. Fick som svar ”Din dotter ÄR ett problem”. De andra föräldrarna vände bara bort ansiktet och ingen tittade på varken Stina eller mig. Då tog jag Stina och gick därifrån…

Jag vet att det bara var en dröm men jag tror också att sådana här saker är det som oroar mig mest, att Stina inte skall passa in. Men herregud, hon är bara 1,5 år, varför oroar jag mig om sådant som jag rimligtvis inte har en aning om?! Allt är bra just nu och varför oroa sig för framtiden, lev i nuet Karin, lev i nuet!!!

Hade en annan dröm häromdagen, en härlig dröm! Vår familj satt tillsammans med Dr. Nils-Åke och sjuksköterskan Gunilla från Barnmottagingen Baltazar där vi går med Stina (de är de som sett till att Stina fått B12 och att vi fått diagnosen så tidigt, världens bästa med andra ord!). En annan familj med ett barn med SMS var också där och vi firade, vi firade att det var bekräftat att B12 hade en positiv inverkan på patienter med Smith-Magenis syndrom. Alla var lyckliga och jag var så tacksam! Hoppas att denna dröm, till motsats från den i natt, slår in!

Må så gott och må alla era önskedrömmar slå in!

kram

Karin