Just hemkommen från en härlig men mycket blåsig promenad med grannfrun, Lisbeth. Eller grann och grann, snygg är hon men, man kallar ju de som bor närmst för grannar och det är väl minst 800 meter till henne. Så särskilt nära är det ju inte men jag kallar även Paulina, som har ett sommarhus här, för granne och hon bor i alla fall 3 km bort… Ja, ja nog tjatat om det.
Blåste gjorde det som sagt och vinden blir rätt kall när det är nordanvinden som blåser in över slätten, får rätt bra fart när den dessutom kommer från Vättern. Friskt var det i alla fall och huvudet blev bra genomkört. Vår väg springs inte direkt ner av joggare och ”promenadare” men vi mötte en, svärfar…
Så fort jag ser frusen is på marken som det går att trampa sönder, så bara måste jag göra det.
På grund av blåsten så gick vi inte den vanliga rundan utan tog en sväng igenom en liten skog och där fick vi bevis för att det den sista tiden har varit väldigt blåsig.
Jag vet inte om det kommer att bli vinter på riktigt i år men när jag satt vid datorn så fick jag sannerligen ett vårtecken då det plötsligt killade till på armen och en nyckelpiga kommer krypande. Stackarn, det är långt till våren eller är det ett ett tecken om varmare vindar?
Nu skall jag ta hand om min lilla ”marodörska” som kämpar om uppmärksamhet från mig och även en liten Folke som är kruppig och nu behöver inhalera lite medicin.
Önskar er en skön lördagskväll, det skall vi ha!
Kram
Karin
En Bondkärrings liv och betraktelser 