Fullmåne och snart börjar ett nytt månvarv, vårt nya månvarv började idag, nu är gården även på pappret såld och huset vi för tillfället bor i är inte längre vårt.
Trodde aldrig att jag/vi skulle leta hus på Hemnet och titta i huskataloger för att hitta ett annat hus men återigen, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det är med blandade känslor jag i kväll sitter här med datorn i knät, en del av mig är otroligt lättad över att slippa oroa sig om hur det skall bli, om grispriser och foderkostnader. En del av mig känner sorg för att det vi drömde om inte blev verklighet och att vi var tvungna att styra om våra liv i en 180 gradig vinkel. Ytterligare en del av mig känner en spänning på vad som komma skall, vi har trots allt fått chansen att mitt i livet ändra den utstakade vägen och göra något helt annat.
Vi vill gärna bo kvar i Borghamnsområdet, jag har skrivit om det förut och jag gör det igen, vi har en fantastisk förskola, Våga Gård och en minst lika bra skola, Rogslösa skola och vi vill gärna att barnen skall gå kvar. Dessutom har vi en natur runt knuten med Vättern, Omberg och böljande fält, här är otroligt vackert! Klart vi kan flytta till Vadstena och köra ut barnen till skola och förskola. Hittar vi det hus vi önskar bo och leva i så löser det sig men inget hus i sikte än…
I morgon börjar Martin sitt nya jobb på riktigt, väldigt roligt!
Bild lånad från sayingandquotes
Vi tar gärna emot tips på kommande hus som är till försäljning…
Sov gott, hoppas fullmånen inte påverkar er allt för mycket!
Kram
Karin
Opps, så gick det visst alldeles för länge mellan inläggen. Fattar inte var veckorna tar vägen, det var ju nyss mars… Samtidigt som jag hela tiden försöker att leva i nuet så lever jag inte alltid upp till det målet. Men försöker att trösta mig med att min ambition ändå är det.
Jag tror dessutom allt vabbande kan ha med saken att göra, med tre barn så blir det en del av den varan. Martin har svårt att vara inne från grisarna, de är tillräckligt tight bemannade som det är. Grisarna behöver sin omsorg, det går inte att slarva med det. Under alla år som Martin och jag varit tillsammans så har han aldrig stannat inne för att han är sjuk, i söndags skedde det dock. Då hade han gått i ca två veckor och känt sig risig, varit på VC och tagit prover men de hade inte visat på någonting. I söndags fick han be om en akuttid och mycket riktigt så hade han en kraftig halsfluss. Stackarn! Men det är bara att konstatera att vi har bra medarbetare, Martin ringde John som kom in, trots ledig helg. Det var guld värt, tack snälle John!
Jag drog också på mig griskläderna och gick ut och tog hand om tillväxtgrisarna, för er som jobbar med grisar så är det en liten del men det skall ändå göras. Dessutom är det ett tacksamt arbete, de blir så glada när man kommer, de vet att de får en ”rakad” box och att de får halm och strö. Det är underbart att se dem hoppa, skutta och ”buffa” på varandra och på halmbollarna. När jag gick där kunde jag inte låta bli att tänka på hur det ser ut i de länderna där det inte ges halm och strö…
...och här kom strö, en liten gris ser ut att vänta på halmen.
Självklart kan allting förbättras även i Sverige men allt ”extra” kostar pengar som bonden inte får ut på avräkningspriset. Visst, nu kan någon tycka att det ändå borde göras men hur många av Sveriges befolkning skulle arbeta 365 dagar om året (även när man är sjuk) och inte få betalt för det arbete som man utför? Jag vet personer som inte söker vilka jobb som helst för att det ger sämre betalt än vad A-kassan ger dem.
Nu har vi till viss del själva valt att ha grisar och det ger även en meningsfullhet och enligt vår käre Antonowsky så är meningsfullhet en del av KASAM- Känsla av sammanhang (de andra delarna är hanterbarhet och delaktighet). Och har man KASAM så har man hälsa. Under den värsta griskrisen så var det många som inte hade de tre delarna och då vacklar inte bara hälsan utan hela gården. Dock ser det ut att så sakteliga gå uppåt för grisbönderna igen, ingen är gladare än jag! 🙂
I söndags var vi på en musikal ”Fia med knuff” som framfördes av Rogslösa skola, där Ernst går i förskoleklass. Hela skolan var med, sådant fungerar ju att genomföra när det är en liten skola, men det är ändå ett 60-tal elever som skall kunna sina sånger och repliker. Det var så bra!
Ernst som en röd pjäs i "Fia med knuff", en dålig bild men den enda som inte visar de andra barnen
Att se glädjen hos barnen, stoltheten hos föräldrar och släktingar är obetalbar och bara att se detta gjorde att mina ögon tårades, kan meddela att det var fler ögon än mina som tårades. Sedan kunde jag ju inte låta bli att tänka på om Stina också kommer att kunna stå där och sjunga tillsammans med sina skolkamrater, hon som älskar musik i alla dess former, då kom några tårar för det med. Samtidigt klingade det i huvudet ”LEV I NUET, KARIN, LEV I NUET!!!” Hur jag än försöker så är det så lätt att tankarna glider iväg och vi vet inte hur framtiden ser ut för någon av våra barn. Även om allt i dag verkar ”normalt”. Men det är klart att Stina skall sjunga i både musikaler och kyrkokörer om hon så önskar!
I skrivande stund är jag på väg till Stockholm för styrelsemöte i Sveriges Djurbönder, mitt första styrelsemöte i denna förening. Det skall bli både spännande och en riktig utmaning och något som jag verkligen tror på är på våra svenska, tappra bönder!
En Bondkärrings liv och betraktelser 