Allt och inget…

Låååång tid sedan jag checkade in här! Jag har helt enkelt inte orkat, varit trött, vabbandes och i och med detta omotiverad. Det kräver en viss känsla och inspiration att skriva om något, såvida det inte ”bara” skall handla om vad jag lagat för middag idag. Om någon skulle vara intresserad så blev det kotletter från egen gård… 😉

De senaste veckorna har sjukdomarna avlöst varandra, var rätt nöjd innan februari men uttrycket ”vabbruari” stämmer väl in även i vår familj. Folke har haft både maginfluensa och vanlig influensa, Stina har haft dubbelsidig öroninflammation och lunginflammation, samtidigt! Dessutom blev vi hemskickade med att de trodde att det ”bara” var en förkylning, en och en halv dag senare när vi sökte igen blev det konstaterat. Lilla Stina, sov knappt någonting och hade det väldigt jobbigt med sin andning. Men hon fick dubbel dos av antibiotika och inhalationer av olika medikament så nu är hon bra igen. Folke är också okey, tack och lov!

När barnen får sjukdomar som kan behandlas med antibiotika är man oändligt tacksam för att det fungerar! Det är skrämmande att tänka att hade det varit multiresistenta bakterier så hade inte antibiotikan bitit och utgången hade förmodligen sett helt annorlunda ut, hualien! Dessvärre är folkhälsans största hot, troligtvis, just multiresistenta bakterier. I Sverige har vi i lantbruket nolltolerans på detta (och så mycket mer), nu överlever tydligen inte multiresistenta bakterier i dött kött så man kan, troligtvis, inte få i sig det den vägen. I ex. Danmark så ges antibiotika i förebyggande syfte, så de som arbetar i lantbruksmiljö är minst sagt utsatta. Hörde en siffra om att 88% av grisarna i Danmark (eller om det var besättningarna) bär på multiresistenta bakterier. Detta trolitvis tack vare just det faktum att de får antibiotika i förebyggande syfte.

Nu vill jag skriva om något trevligare 🙂 . Under åtta veckor har Hushållningssällskapets lokalavdelning ordnat gympa i vår skolas gymnastiksal. Det har varit fullt varje gång och ikväll var det sista tillfället 😦 Men inte nog med att vi haft kul och tränat ihop, allt avslutas med fest på Gyllenhammars pensionat i Borghamn. En väldigt trevligt ställe, god mat och underbara ägare. Fantastiskt att ett litet samhälle som Borghamn kan ha ett sådant förstklassigt ställe :-).

I lördags var Martin och pojkarna och åkte skidor på Omberg, i strålande sol, med klarblå himmel och nästintill vindstilla visade sig vårvintern från sin bästa sida. Stina och jag åkte dit med korv och tillbehör för att kunna grilla, lunchen intogs således i backen, så himla mysigt!

20130324-225043.jpg

I övrigt har inte många knop gjorts i helgen, somnat tidigt och ”peppar, peppar” Stina har sovit riktigt bra i några nätter. Vågar knappt tro att det är sant, vi är gladare än spelmän och tacksam bortom prd för varje natt som hon får sova. Kan lätt förstå att ”icke-sömn” är ett tortyrredskap. Skönt att för en gångs skull känna sig lite utvilad, bådar gott för kommande vecka som kräver sin eftertänksamhet på mer än ett sätt…

Vet inte om detta blev mer intressant än ”vad vi åt till middag”, känns dock skönt att ha varit här inne och planerar att komma tillbaka snart igen.

NU har jag ”bara” skrivit om detta tre gånger, hoppas det den här gången stannar kvar och inte visar ett halvfärdigt, okorrigerat blogginlägg 🙂

Sov gott, önskar er en fin påskvecka och en sol som smälter bort vintern och välkomnar våren!
Kram Karin

Annonser

Sjukt skönt på Omberg

En mer intensiv vecka än den som lider mot sitt slut kan inte vi uppbringa i vår familj, pust! Möten varenda kväll, sjuka barn, sjuk mamma, sjuk pappa, noll sömn. Men här sitter jag nu en lördagskväll, huset är tyst, mitt halsont är sakteliga på väg bort. Hoppas nästa vecka blir mindre intensiv och att varenda ”baskelusk” behagar lämna det här huset och den här familjen!

När solen skiner in genom vartenda fönster som har spår av regn, snö och smuts har man två val. Antingen går man ut och putsar dem eller så ger man sig av från dem. Idag blev det det sistnämnda. Vi var bara tvungna att åka upp på Omberg och se hur långt våren hade kommit där. Folke är med farmor och farfar hos kusinerna i Stockholm men Ernst, Stina, Martin och jag tog, efter Martin kommit in från grisarna, med oss kaffekorgen och åkte till Stocklycke hamn. Där lyssnade vi på porlande bäckar, kastade sten, fikade och tittade på blåsippor.

Visst har Vättern ett fantastiskt vatten!
Stocklyckes branta klippor
Tre av fyra favoriter...
En av Ombergs alla blåsippebackar
Allt går allt klättra på...
Jag, Ernst och Stina
Ernst och Stina bland blåsippor

Lilla Stina, är inte särskilt pigg men frisk luft är ändå bra. Däremot så kunde vi inte ta ut nappen en enda gång, då blev hon alldeles förstörd lilla ”Nos”. Att ha dubbelsidig öroninflammation, HELA munnen full av blåsor skulle ta knäck på den bäste. Vi går nu mot natt nr.5 och ber till högre makter att det nu vänder för Stina, att hon får sova mer än 20 minuter i sträck. Håll tummarna!

Nu skall jag gå ut och släcka i suggstallet. På tisdag startar betäckningen och för att suggorna skall komma i brunst behövs extra ljus så därför är det tänt extra länge.

Glöm inte att dra fram klockan,

Med önskan om en god natt för er och för Stina &  mig!

Kram

Karin

 

Varför?

När något inte blir som man tänkt sig eller trott så frågar man sig varför och försöker att hitta förklaringar till detta. Vissa saker kan man förklara som att det inte kommer någon snö för det inte är minusgrader ute. Andra saker som varför vår dotter fötts med ett syndrom är lite mer svårförklarligt. Att man dessutom rannsakar sig själv, har jag gjort något fel som orsakat detta kommer som ett brev på posten…

Jag tror att detta är en logisk reaktion, vi människor är analytiska och försöker att hitta svar på sådant som kommer upp, det är så mänskligheten har överlevt och utvecklats. Den enda förklaringen som jag kan komma på är att det var menat att Stina skulle komma till oss! Det finns saker i detta som är lite för privata för att läggas ut här men jag tror verkligen på att det var menat så. Likaväl som att Ernst och Folke var menade att komma till oss.

Våra goa, älskade ungar!

Nu är helgerna över och människor återvänder till sina arbetsplatser så nu kan vi börja få reda på lite mer om vad Stinas diagnos kommer att innebära för Stina och för oss. Det är en läskig men också en spännande resa. Det är verkligen en lättnad att veta, nu är det bara att jobba på så att Stina får det så bra som det bara någonsin går!

Apropå det här med snö, det blir ju ingen snö om det inte är minusgrader ute. Men minusgrader är ju inte heller en garanti för snö om det inte finns en snökanon med i spelet vill säga. Igår var vi på Omberg, ett naturreservat med en skidbacke (rätt fantastiskt att ha en skidbacke när man, som vi, bor mitt ute på Vadstenaslätten). Under helgen drog de igång snökanonerna och det var vi ju tvungna att kolla in.

Martin och pojkarna kollar in snökanonerna.
...mer snö!

Vi passade då också på att, på den pudrade marken, åka lite pulka och snowracer samt att grilla en korv.

"Ner, ner, ner, ner för backen ner..."

 

Korvgrillning, så klart svensk sådan 😉 !

Idag startar insemineringen av denna omgångens suggor, resultatet av det ser vi om 3 månader, 3 veckor och 3 dagar. Så länge är en sugga/gylta (förstagångsgrisare) dräktig.

Kan nu dessutom meddela att liten Stina numera står och har börjat gå 🙂 !

Ha det bäst,

Karin