Med Hotel California på finska strömmandes ur högtalarna sitter jag här på Helsingfors flygplats ätandes en Katkarapuleipä. Gissa vad det kan vara? 🙂 Smakade helt okey men var svindyr, som allting annat här. Nog för att jag i min själ är smålänning men 46 kr för en liten påse estrella potatischips, det är ju löjligt dyrt. Men när konkurrensen inte finns så blir det väl så. Kan så klart inte låta bli att tänka hur samma scenario skulle sett ut om det inte gick att köpa något annat än svenskt kött (nej, inte på flygplatsen) i butiker i Sverige…
Apropå svenskt kött så har ni väl hört om LRF’s kampanj ”Våga Fråga-få en bonde på köpet”
Hörde att appen igår hade varit Sveriges fjärde mest nedladdade app, kul!
Åkte hit igår för att för Sveriges Djurbönders räkning delta i HKSCAN’s bolagsstämma. Det tog lite tid att ta sig hit och jag läste för första gången på läääänge en riktigt bra bok, En sannolik historia av Karin Alvtegen. Har du inte läst den så kan jag verkligen rekommendera den! Den gav mig en del att tänka på och att reflektera över.
Stämman var intressant i sig, jag var tacksam över att jag inte glömt fullmakterna då det om en fråga blev omröstning…
Utvilad på ett sätt och trött i huvudet på ett annat sätt, går nog till tax-freen och ser om de har någon ”product” att piffa sig till med.
Längtar efter barn och man, fast jag bara varit borta en natt. Hotel California har nu övergått i en melankolisk finsk sång, de kan det här med melankoli. Uppiggning var det ja! Bäst jag går innan det är dags att borda propellerplanet till Norrköping,
Snart i luften igen, älskade barn mamma har paket med sig! Martin du får något du med…
Tjingeling
Kram
Karin